Idag tog vi oss an Väggen, den brantaste backen i Sälen. Pust! Det tog strax över 11 minuter att ta sig upp för backen med hjälp av Timmie inkl två jag-avlider-stunder. Men upp kom vi 🙂 Efter en stunds paus gick vi ner i ett utav liftspåren för att sedan köra 25 minuter backintervaller. Mina vader vet att de lever, men ack så härligt!

Jag har kommit till den punkten där jag längtar efter nästa träning. När jag är på jobbet så ser jag fram emot att få sluta för att få komma hem, slänga på mig träningskläderna och ge mig ut! Det är så gött att titta upp på en backe eller bestämma sig för en slinga och sedan besegra den, oavsett om jag sprintar hela vägen eller kör lågintensivt så har man ändå klarat av den. När man backtränar och dessutom möts av en helt otrolig utsikt när man kommit till toppen så är det helt klart värt det!

Hittade den här på facebook och då den stämmer så himla bra så får den avsluta inlägget 🙂