Långörat fick köra räddning på ett ställe som vi aldrig kört på tidigare, möjligheterna var oändliga! För Neo blev det hyffsat enkla figgar vilket han löste fint även om han stundvis fick simma fram i den djupa snön. Tror att det kan vara bra att backa i träningen och köra lite enkelt ibland.

Timmie fick vara vallningshund och klättra omkring bland bröte och igenom rör med matte, jäääätekul tyckte han! Medan han låg i bilen tillsammans med Liam roade han sig med att käka upp Liams täcke.. Hund-as.. Första hunden som tuggar sönder saker och ting, både Hoover, Liam och Neo sysslade aldrig med sånna dumheter!

Efter en sväng på Max tillsammans med Marie så drog jag och grabbarna till Sörmon för att åka lite släde i mörkret. Liam kan den rutten sedan tidigare vilket var tur då min pannlampa inte fungerade! Neos lysväst lös upp vägen lite grann iallefall men annars var det rätt så mörkt..

När vi kommer ut på ett kalhygge så glimtar det till längre bort i skogen. Hmm, här går ingen bilväg.. Eller? Nä, måste sett i syne. Fortsätter över kalhygget och in i skogen där spåret gör ett stort U för att komma ut ett par hundra meter längre ner på kalhygget. Igen glimtar något till längre bort. Va fasiken? Jägare i skogen NU?!? Nä, ingen jakt i mörkret, det vet till och med jag! Kanske borde åka till sjukhuset med ögat ändå, så här kan jag ju inte hålla på..  Kör vidare och precis innan vi åter igen ska köra in i skogen så – poff – och det vare ljus!  Så får jag solen mitt i nyllet på mig för att sedan slockna lika fort. Tillfälligt förblindad av ljuschocken ser jag något som liknar en skoter och hör människoröster lite längre in i skogen. De var lika chockade som jag över att se någon där, in the middle of ingenstans! Hundarna, ja de brydde sig inte alls, bara jobb, jobb, jobb 😀 I löööv my dogos! Även aset Timmie 😉