Så, förhoppningsvis har vi valpar nästa vår 😀 Himla spännande. Men hur tänkte jag när jag valde en helt omeriterad hane? Jo, ungefär så här:

Att Hasse i sig är helt omeriterad ser jag egentligen inte som ett problem i sig då det finns en hel drös med välmeriterade hundar bland hans helsyskon, halvsyskon, på mammans sida och pappans sida. Visst hade det väl varit ett plus i kanten om Hasse hade några tävlingsmeriter men han har nämligen ett par kvalitéer som är viktigare än tävlingsmeriter, och att han används i dragarbete är för mig ett stort plus eftersom det inte finns så många riesens som gör det. Förutom sitt, enligt mig, snygga och praktiska yttre så har Hasse flera saker jag värdesätter högt! T.ex. så bor Hasse med tre andra hanar utan några som helst problem. Nu börjar säkert några tänka att det beror på att den flocken har en bra förare, och ja så är det också! Men, hunden i sig måste ändå har vissa egenskaper för att klara av flocklivet med samma kön. Det måste finnas ett viss mått av tolerans och flockkänsla samt låg könsaggressivitet hos en hund för att klara av att leva i en flock. Om allt bara hängde på föraren så skulle vilken hund som helst klara av vad som helst och bli en stjärna i rätt förares händer och ja, riktigt så är det ju inte. För mig är det inte viktigt att hundarna ska älska varandra, men de ska tolerera varandra och att leva i flock. Mina är inte heller bästa kompisar alla dagar i veckan men de respekterar varandra och går ihop utan problem. Hasse har dessutom inga problem att arbeta och umgås med löptikar, vilket jag också uppskattar då man inom draget får tävla med löptikar. Vad spelar det för roll om hunden har jättebra arbetskvalitéer men inte kan arbeta om det funnits en löptik på platsen för ett par timmar sedan?

När jag träffade Hasse så träffade Hasse typ större delen av min släkt, varav i princip alla är mer eller mindre ovana med hundar varav några till och med är lite hundrädda. Hasse tog alla dessa konstiga människor och deras konstiga beteenden (som tex att hundrädda människor som av någon anledning bara måste hälsa) med ro och lugnade till och med ner ett par utav dem. Det var lite situationer som hundar med nervösa tendenser eller ”hög integritet” inte hade klarat av så bra, men Hasse fixade det fint.

Något som också är jätteviktigt för mig är detta med mage, hud och tassar. Vad jag, Hasses ägare samt uppfödare vet så finns det inga hundar med ”känslig mage”, hudproblem eller svaga tassar i linjerna. Med tanke på hur hårt fysiskt arbete sliter kan slita på tassarna så är det viktigt att de är starka. Det finns tyvärr riesens som behöver skor eller strumpor när de går promenader eftersom deras klor är så svaga, att utföra någon form av arbete med en sådan hund utan att förstöra tassarna ännu mer är väldigt svårt. No feet, no game! Att tävla och vara iväg hemifrån kan vara stressande, har man då en hund med känslig mage så kan magen krascha vilket innebär att hunden inte kan prestera maximalt.

Så ja, meriter är inte allt även om det är trevligt att ha dem 🙂 Jag tror och hoppas att kombinationen kommer att ge lagom stora arbetsmaskiner. Kullen tas som sagt eftersom jag själv behöver fler hundar, inte för att kränga valpar så förhoppningsvis blir det inte fler valpar än vad som behövs.