Tidigare i  höstas så fick ju jag åka med Liams uppfödare till Tyskland för att kolla på IPO-VM för Riesenschnauzer. Skrev en reseberättelse men eftersom den skulle publiceras i Riesen-Nytt så har jag ännu inte publicerat den på bloggen. Nu har årets sista Riesen-Nytt ramlat ner i alla medlemmars brevlådor och då är det dags för er, som inte är medlemmar att få läsa om vad vi gjorde där nere – egentligen 😉

 

 

Märklintåg, rondellvarvning och nötknäckare – med andra ord: IPO-VM för riesenschnauzer!

 

 

 

I våras frågade Liam och Timos uppfödare mig om jag ville följa med och kolla på IPO-VM för riesenschnauzer som skulle arrangeras till hösten i Tyskland, att svara nej på den frågan var ju självklart inte aktuellt!

 

Den 27:e oktober packade vi in oss i bilen, jag själv, Wenche, Terje, Ann-Helen samt Peter och for söderut till Göteborg där vi även mötte upp Nunne, Lars-Anders, Lena och Anders för vidare färd. Under resans gång roade vi oss med en del skönsång och på vägen ned så var det barnsånger som stod i fokus, både svenska och norska. Ni som träffat Terje på läger vet att han alltid engagerar sig till fullo (oavsett om det gäller sång eller att klä sig i kvinnokläder), och även nu, så till den grad att han körde fel, vilket för övrigt hände ett par gånger under resan vilket naturligtvis skylldes på GPS:en!

 

 

Alice Hernwall hade fixat boende åt hela gänget på en vacker gård ute på den tyska landsbygden. Ett underbart hus som dock fick oss att inse hur beroende vi är utav Internet, något som detta hus saknade! Som uppvuxen, och senare även något beroende utav, den stora vida webben så blev det lite utav ett mini-rehab då vi spenderade 4 dagar utan att veta vad som hände ute i världen. Dock var det inte bara vi ungdomar som drabbades, Wenche hade nämligen räknat med att kunna koppla upp sig för att kunna se startlistor, tider och annat direkt på datorn. Tur att iallefall några utav våra mobiler fungerade, annars hade vi inte haft en aning om när allt började.

 

 

 

Så till själva världsmästerskapet! Eftersom jag ganska ny på just IPO och detta var mitt första VM så kan jag inte direkt uttala mig om huruvida det var bra eller dåligt arrangerat eller kvalitén på hundarna. Jag såg många fina hundar och trevliga ekipage samt dessvärre även ett par där det syntes tydligt att förarna aldrig hört talas om positiv förstärkning om jag säger så…  Men mesta dels såg det himla trevligt ut! Ett par hundar gjorde ett extra intryck och dessa är nedskrivna som intressanta inför framtiden. Just detta med valp eller tik/hane för parning förstod jag att många kollade lite extra på under tävlingsdagarna. Det är ju faktiskt en chans att få se eliten in action! Det kryssades, ströks och sattes stjärnor efter namnen på hundar som gjort intryck, både positiva som negativa. Och medan större delen utav gänget var upptagna med detta så roade sig Wenche med att leta efter något liknande till mig, alltså inte till mina hundar utan en partner till mig. Ibland funderar jag på om jag är något slags projekt eftersom hon tidigare ringt ifrån läger eller tävling för att säga att hon ”hittat en perfekt kille till dig!”. Det blev dock ingen fångst i Tyskland men vem vet, en dag kanske hon hittar någon som är värd att kolla upp! Jag får ju villigt erkänna att en egen IPO-figge eller någon som sköter markservicen på dragtävlingarna inte hade varit helt fel!

 

 

Åter till tävlingen! Sverige kammade hem bronset i lag-tävlingen medan Maria med Fussy v Hatzbachtal placerade sig som bästa individuella svensk på en 15:e plats. Resterande i laget, som jag dock inte kommer ihåg placeringen på var Jörgen – Klasans Hoffa, Johanna – Rissies Ursus och Inger – Rissies Åssi. Grattis!

 

Helgens prestation stod helt klart Jörgen för! Eftersom Tyskland bjöd på regn så var planen ganska hal och det var flera hundar som halkade på grund utav detta. Någon som inte halkade men som däremot hade problem att stanna var Hoffa, som vid en inkallning försökte stanna när han närmade sig Jörgen. Istället för att stanna helt när han satte sig så gled han rakt in i Jörgen, och för de som inte vet så sitter ett riesenhuvud i ungefär samma höjd som skrevet på en människa. Ja, ni kan själva tänka er vad som hände! Ett ”ooooaaauuuhhh” susade genom publiken och Jörgens ansiktsuttryck gick inte att ta miste på, det där kändes! Efter ett par sekunders grimaserande så såg Jörgen okej ut igen och jubel uppstod när han tillsynes helt opåverkad fortsatte med nästa moment!

 

 

Efter att ha sett sista hunden köra lydnad och skydd på söndagen så packade vi ihop och körde hela den långa vägen hem. Dryga 13 timmar tog det och jag lyckades hålla mig vaken till Göteborg, sen vaknade jag i Uddevalla och till sist i Årjäng. Min säng hemma hos Wenche och Terje har aldrig varit så mjuk och skön som den var när jag la mig runt 05:30 på måndagsmorgonen.

 

 

 

Även om det är hundar, och då naturligtvis riesenschnauzer, som stått i fokus för den här resan så har vi även hunnit med att kolla på lite andra saker. Som till exempel Märklintåg, en utav Anders stora passioner i livet förutom hundar och frugan så klart. För en annan som inte är särskilt intresserade utav små lok så var det ändå fascinerande att se hur mycket tågsorter, vagnar, räls och andra tillbehör som finns! Så om någon funderar på vad Anders önskar sig i julklapp så vet ni det nu! Vi har även tagit oss en tur till Holland eftersom vi hade med oss en australiensare som ville kunna skriva upp Holland på sin lista över besökta länder. Sagt och gjort, vi åkte över gränsen, tog två varv i rondellen (ja, det var en norska som körde) och åkte sedan tillbaks till Tyskland igen – uppdraget utfört!

 

 

Denna resa är något som jag aldrig kommer att glömma och jag har fått med mig många tankar och idéer som jag ska testa på mina egna grabbar! Tusen tack Wenche och Terje på Deen’s Kennel för att jag fick följa med er ner på tävlingen! Ni är verkligen guld värda!