I söndags var alltså jag, husse och Nikki på husjakt. Vi tittade på två helt olika fastigheter, en i Forshaga och en utanför Kil.

Hey, stopp lite nu. Kil? Forshaga?! Jo, ni läste rätt. Karlstadområdet.

Varför? Här uppe finns allt jag skulle kunna önska i form av träning och träningsmöjligheter. Men. Förutom det finns det ingenting. Jag älskar friheten här uppe och det gör även husse men den har ett pris. Jag har inte så stora problem med att det inte finns något här, det stör mig ibland att man måste åka 10-12 mil för att komma till en ”stad” och att man måste beställa på nätet om det är något man vill ha. För husse är det dock ett större problem. Han är mer en stadsmänniska än vad jag är, vilket är lite komiskt då han är uppvuxen i ett litet samhälle och jag är uppvuxen i Göteborg, och vill gärna tillbaka till civilisationen. Så då blir det så.

Att bo här har sina fördelar, friheten här är enorm och det har gjort att iallefall jag nu är jäkligt bortskämd – vilket märktes på söndagens husvisning.

Fastighet nr 1.
Forshaga. 120 kvm. 6000 kvm tomt. Inget garage, inget ”hundhus”. Inne i ett bostadsområde men längst in på en återvändsgata med dryga kilometern till elljusspåret. Såg jäkligt fint och fräscht ut på bilderna men väl där så inser vi att det är en del att göra. Besiktningspapprerna berättar att det finns ännu mer att göra då det saknas inspektionslucka till taket och i källaren hittade vi mögel.

Fastigheten var något av en besvikelse men samtidigt var det bra att vi var där för då kände jag att nja, så här vill jag nog inte bo. Jag vill inte behöva koppla alla hundarna och gå igenom bostadsområdet för att sedan släppa dem i skogen och hoppas att andra människor har kontroll på sina hundar så att de inte springer fram till mina. Jag vill kunna härja på tomten sent på kvällen utan att grannarna får spader. Här på näset kan vi köra iväg med crossen eller snöskotern när vi vill utan att någon egentligen bryr sig eller att vi stör någon, trots att vi bor inne i byn då husen här inte ligger precis bredvid varandra. Sen är det ju enormt många fördelar med att bo inne i ett bostadsområde, man skulle kunna cykla till jobbet alt ta bussen. Man har nära till affären och andra serviceenheter och om vi skulle skaffa tvåbenta-barn någon gång så kan de gå till vänner och skola.

Fastighet nr 2.
En mil utanför Kil. 150 kvm. 20 hektar mark. Flera uthus och ladugård. möjligheter för garage och hundhus. Den här fastigheten var något jag hittade i sista sekunden och den åkte vi egentligen bara å tittade på eftersom vi ändå skulle ner och lika gärna kunde se någon mer fastighet. Inte fullt lika mycket att göra här som på huset i Forshaga, lite skönhetesgrejer skulle kunna behöva fräschas upp men annars helt okej. Enligt säljaren kunde man ev behöva dränera runt huset i framtiden men sånt för isf kollas upp innan.

Här fanns det frihet. Skog, åkrar, egen båtplats, fiskerätt, jakträtt, frihet. Men, med ett pris som ligger högt, med lite för mycket mark än vad vi behöver och på gränsen till vad husse tycker är acceptabelt avstånd från Karlstad så är det kanske inte vad vi söker. Men jag kände mig betydligt mer hemma där än i Forshaga. Om man hade kunnat halvera andelen mark, flytta fastigheten 1 mil närmare Karlstad och sänkt priset en aning så hade det varit perfekt. Om inte om hade funnits 😉

Nåväl, vi har ingen stress till att flytta. Vi har ju jobb här uppe över vintern så det är främst till våren som vi tänkt att flytta. men om vi skulle hitta rätt hus tidigare så får vi ta det då 🙂