Tack alla ni som ringt, mejlat och sms:at för att peppa mig i veckan men för att göra väntan kortare: Nopp, det blir ingen räddningshund utav Liam, vi blev underkända på dagens slutprov så nu är vi kickade ifrån räddningsutbildningen. Eller Liam är kickad medan jag, då jag fortfarande är ”ung och vacker” som domaren sa, är välkommen med annan hund som det så fint heter!
Liam var inte alls sig själv, om det var väder (strålande sol, värme och vindstilla) , situationen ( vi var återigen i Skövde) eller en kombination vet jag inte men så fort vi kom till ruin och ytsöket så ville Liam inte alls vara med. Han ville inte gå ut, när han väl gick ut blev han fast på nån sten och var alltmänt seg. Ju längre tiden gick ju mer gick han ned sig och på skotten så fick jag en betydligt längre kontroll än vad jag nånsin fått sen örona läkt. Inte min vanliga Liam alltså. Behövde iallefall inte ha ångest över hanteringen då en välinformerad och utvilad Kenny, från Göteborgsgänget, stabilt bar omkring på mitt skägg!
Just nu känns det bara väldigt….. tomt, fler känslor kanske kommer imon? När man varit så fokuserad på något och lagt så mycket tid, pengar och energi som vi gjort i dryga två år och nu är det helt plötsligt borta så vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Mitt schema har alltid involverat räddning på helgerna och allt har kretsat kring nästa prov, övning eller läger – men nu är det slut med det. Visst finns det annat jag kan fylla ut just tiden med, det tvivlar väl ingen på, men man ska vara motiverad till att göra det också, annars är de totalt meningslöst.
Några som däremot blev godkända var Anna och Leia, ett ekipage vars väg inte varit en dans på rosor så de förtjänade verkligen sitt cert i räddning!
Grattis!
Jag lider verkligen me dej! Jag förstår att inga ord kan lindra det du känner just nu!….men de kommer att kännas bättre de e jag säker på! men jag förstår att du e besviken å de måste man låta sig bli å vara med tanke på all tid, pengar å engagemang som du har lagt ner på detta!…Du får ta å satsa på de ”vanliga” söket istället;-) /Kram från oss
Fasiken vad tråkigt… :/
Jag förstår att det känns tungt 🙁 trist som sjutton! Ni är grymma i alla fall så jag är övertygad om att du/ni kommer hitta motivationen igen. Bada lite och njut av sommaren nu. Hoppas vi ses snart framöver! Ni är alltid välkomna till storstan på hundträning 😉 kramar!
Dette var tråkigt. Det var tydligvis inte meningen at Liam skulle blir redningshund. Selv om du syns dere har trent i to år til ingen nytte, så har både du og Liam lært masse. Du er en veldig dyktig hundefører og dette er ikke din feil. Du finner sikkert noe annet å holde på med som dere syns er like gøy, men det tar tid å få sånne hendelser på avstand. Synd du bor i Sverige….;-). Vi snakkes.
Stor klem fra Silje med famillie, store og små.
Vad trist med tanke på att ni har tränat så mkt och jag förstår hur det känns när alla planer man hade bara raseras sådär bara… Det är tungt att komma igen men såsåmåningom gör man det ändå. Förhoppningsvis har du lärt dig jättemkt själv av den här perioden av träning som du kan dra nytta av i andra sammanhang.
Nää… Usch vad trist 🙁
Kramar från oss
Sjutton alltså!!
Visst är det… frustrerande/deprimerande när hundarna man känner och VET kan och är grymma på något bara går och…. blir helt oigenkännliga?
Så har ju Kata varit på söktävlingar. 100 resor värre än träning, oavsett om jag tränat med kända eller okända figgar eller i helt nya grupper. Skitskumt!
Men! Du är kvalad till WP SM, alltid något att trösta sig med!