Imon är det dags, då ska vi infinna oss på sjukhuset för kejsarsnitt! Förhoppningsvis går allt lika smidigt som med Moa och då kommer kennelassistent nr 2 att komma till världen helt odramatiskt någon gång på morgonkvisten. Just nu är jag rätt så trött på att vara en höggravid, osmidig barba-mamma så det ska bli skönt att den lille kommer ut!

De senaste dagarna har bestått av rätt så mycket förberedelser. Kanske dock inte för bäbisens ankomst, det var först idag som jag packade den där BB-väskan som man ”ska” ha packat minst 2 månader i förväg, utan mer för att allt ska flyta på så smidigt som möjligt här hemma medan vi är borta. Här på plats för att hjälpa oss är min mamma som kommer att ha hand om Moa och min lillebror Niclas har stalltjänsten med hundarna. Det är allt ett litet projekt när man ska föda barn när man redan har ett barn sedan tidigare och dessutom har en flock vilddjur hemma som ska tas om hand. Det är inte bara å bara!

Hundarna har dragtränats fredag och lördag med uppehåll på söndagen där de fick ett ordentligt skrittpass. Sen mer dragträning måndag och tisdag, förutom deras vanliga skogspromenader så klart, så nu ska de vila resten av veckan från träningen och bara gå i skogen, springa lösa i hagen och gosa med Niclas.

Pupsen har fått fortsätta med lite löskörningsturer i skogen och känns rätt nöjda med livet. De har verkligen fattat grejen med ATV’n och springer direkt bort till grinden när den står i hagen, laddade för att ta sig en tur i skogen!

Så nu är alla hundarna badade, skäggen är nerklippta, hela gänget har fått sin tassvård, stallet är städat och alla rutiner samt matscheman är nerskrivna så nu känns det som om jag kan lämna stället för ett par dagar utan att det, förhoppningsvis, innebär allt för mycket kaos 😉