Sitter i stugan och myser med grabbarna, trötta och mätta är vi alls fyra!

Efter tävlingens slut åkte vi en sväng till mitt barndomsparadis – Orsa Grönklitt. Har inte varit där sedan jag var typ 14-15 år så det var ett tag sedan. Tog en promenad, filosoferade lite och fotograferade innan vi åkte tillbaka till stugan.

Har kommit fram till att jag är så sjukt nöjd med Liam som drog hela loppet runt, för det var det inte alla hundar som gjorde! Han kämpade sig runt banan och det är ju inte hans fel att morsan har kondis likt en ödla 😉 det fanns ekipage där föraren var riktigt duktig medan hunden inte alls drog och ibland till och med sprang bredvid cykeln. Som sagt, inte Liam! Nästa år = mer träning för matte!

Vill bara förtydliga att det inte är några hard-feelings mellan mig och föraren till schäfern. Jag visste inte att man kunde lämna in en anmälan och skulle inte ha gjort det om inte några andra sagt till mig att det närmast var en plikt. Shit happends, det är synd bara att det har en tendens att drabba Liam.