I måndags hade vi vilodag, hade planerat att springa men efter att ha vaknat och insett att jag blivit förkyld så var det bara att glömma den planen. Dock är jag inte som andra, dvs jag är inte helt handlingsförlamad och måste ligga till sängs i flera veckor bara för att jag producerar stora mängder snor.. Därför har grabbarna fått dra cykeln den här veckan, perfekt för då får grabbarna jobba medan jag kan maska mig igenom kilometrarna 😀 En annan typ av träning som passar förkylda mattar är uppletande eller apportering, snorande matte kan stå på linjen medan hundarna får jobba med nosen! Alla nöjda och glada!
Har under veckan funderat på två saker. Ett – ”kom i form inför Beach 2010”. Varför ska man panikträna hela våren för att se snygg ut i bikini (om vi nu får nån sommar?) när man ändå kommer att fetta på sig under hösten och sen likna en marshmellows till vintern? Varför inte bara träna regelbundet hela året och därmed alltid ser bra ut? Dagens tips alltså, tränar året om istället så slipper ni panikträna hela våren 😉
Sen till nr 2. Läser och hör titt som tätt att cockern är en jättebra spårhund då den alltid går med nosen i backen. På diverse hundforum beskrivs alltid cockern som en nosande hund där man kan få problem med t.ex. tävlingslydnad då hunden alltid har nosen i backen. För många är detta även ett ”bevis” på att hunden besitter jaktliga egenskaper.
Newsflash, cockern ska söka efter vilt, inte spåra. Den ska arbeta med hög nos efter luftburen vittring i fullt fart och inte lunka på med nosen i backen efter markburen vittring. Jag har delat mitt liv med tre utställningscockrar och alla gick alltid med nosen i backen, ständigt spårandes efter jag vet inte vad. Neo däremot, han spårar aldrig utan går med huvudet högt buret när han är kopplad och när han är lös så springer han även då med nosen högt, varesig han är underarbete eller har ”fritid”. Enda gången han kan nosa är när han vet att han gjort något fel, ”bästa att nosa lite här för nu är morsan irriterad!”
Frågan är dock varför det blivit så? Att jaktcockern har mer jaktliga egenskaper än utställningscockern är det väl ingen som tvivlar på, även vissa utställningscockrar kan ha mer än genomsnittet. Men varför har avsaknaden utav det naturliga jaktbeteendet, alltså att söka (luftburen vittring), ersatts med spårande?
Jaha, tack för info. Det där uthållighetsprovet verkar kul, men tydligen är min jycke för gammal. Annars hade det varit roligt att pröva. 2 mil låter inte superlångt för en jycke och det verkar inte som om alla vovvar ligger i som dragplåster (även om vissa verkar göra det ;-))
…därför att utställningsfolket inte haft en aning om/tanke på (inte bryr sig om) vad för slags jaktbeteende som cockern ska uppvisa? *Wild guess* 😉
Btw….jääääklar vilka långöron Neo har!
Tudilu min vän! Grattis till neos framgångar igår, är han inte en stjärna den lilla chokladpralinen;) Angående dina tankar om cockern så har jag funderat lite…. det kan inte va så här att det finns för lite anlag i utställningscockrarna vilket gör att dem inte går på luftburen vittring, den ”leder” ju ingen stans, rättare sagt dom fattar inte vinke!n istället använder som sin superba dammsugare till spår som är ja det är ju direktbelönande.. om du förstår hur jag tänker? (vilket jag antar att du gör)… Ang att cockern spårareu nder träning så tror jag att det är överslagsbeteende, när det går fel eller när motivatioenen är på tok för låg! där får man som förare rannsaka sig själv och inte skylla på en ”massa” anlag! kräm de la kräm
Varför har jag ingen aning, men min är en riktigt dammsugare. Dels är han en duktig spårhund (som då en jakthund inte får vara? Lite knepigt argument som jag har hört från vissa håll, många jakthundar används väl också till eftersök? Den kan väl både söka o spåra, eller finns det bara utrymme för ett av dom?:) och dels har han sjukligt stort spårintresse, han går jämt (jämt!) med nosen i backen. Jag fick jobba ganska hårt för att förbjuda luktande på apellplanen (som i hans fall inte alls var ett överslagsbeteende, även om det idag ibland kan vara ett överslagsbeteende).
Att man ser spårandet som ”jaktliga anlag” tycker jag inte är så konstigt om än lite felaktigt. Intresset att hitta något finns där, sen att det blir spårande istället för sökande är ju intressant, men kika skillnad på en cocker och en retriever så ser man ju helt skilda beteenden, de har ju inte till uppgift att stöta något.
Jag hälsade på en uppfödare i helgen, som förvisso inte har cocker men jaktspringer och hon menade att många utställningsspaniels ”låser sig” gärna i dofter (jotack!) det gör inte jaktmodellen. De har ett stort sökintresse men försvinner inte in i sin egna värld, har den inte tid med typ, utan är uppmärksam på både området o föraren (mkt högre i temperament öht såklart, reagerade ganska mkt snabbare än min öööh… var det ngn som sa ngt? gus eller snarare ferdinand…;)
Enda gången jag ser Gus söka är då han ska göra just det, efter ex. dummies, men hans beteende på promenader är just spåra. Varför? Tell me om du hittar förklaringen=)
Hej
Där slog du huvudet på spiken! Jag fattar inte heller varför alla utställningsavlade spaniels är dammsugare medan min jaktavlade är mkt mer uppmärksam på omgivningen och går med högt huvud när han far fram. Sen spårar han ju naturligtvis mer nu när jag har tränat en del på det men det blir inte spårande per automatik varje gång vi går på promenad. Nä han är faktiskt oslagbar inom alla grenar jämfört med Wilma. Kanske att hon är mer knähund än han och älskar att gosa då..