Plötsligt händer det, idag har vi tränat lydnad :O Började dagen med en redig skogspromenad innan vi intog frukost för att sen återigen möta upp Riesenschnauzern Neo med matte för lite lydnad.

Riesen eller skotsk hjorthund? Söt är han iallefall lille Neo! Han kommer säkert att få en otroligt bra drag-kropp. (Rissies Neo)

Liam fick träna en massa halter, vändningar på stället och trix, så var han nöjd 🙂 Timmie fick köra ett par korta pass med rutan, en platsliggning (måste varit typ 7 månader sedan vi körde det momentet sist…) och bara allmänt störningsträna med en 11 månaders hane runt sig. Neo fick träna lite rallymoment och testa rutan, vilket han klarade till 100% direkt. Checkade av lite bas-grejer och insåg att ja, det får nog bli en start i lydnadsklass 1 för kampcockern under året 😀 Både Timmie och Neo är så härliga att träna med! Alltid glada och energiska oavsett vad som händer runt omkring dem. De bryr sig inte om något annat och är alltid fokuserade!

Liam är också rolig att träna med men han klarar inte störningar alls i samma utsträckning som T och N. Han kan helt plötsligt flippa ur så det går aldrig att helt lita till 100% på att han inte sticker till något annat ekipage efter om man tex kastar en belöning. Men när det är rätt miljö för Liam så går han dock som en dressyrhäst och med en attityd som skulle göra IPOIII-hundarna avundsjuka. Men som sagt, det fungerar inte alls för oss på lydnadsplanen med de störningar som finns där då han brister i fokuset. Det är för övrigt ännu en grej som går fet-bort när jag kollar valp, föräldrar som ”spårar som en gud hemma och kan alla elit-momenten i lydnad men kommer inte ur appellen/lydnadsklass 1”. Ja, man kan ha otur på tävling, det har jag också haft med domare som inbillar sig saker men faktum kvarstår att det ändå är något hos hunden som fattas! Det är som en vän till mig anser ang stående fågelhundar där vissa hundar är så hårda att de måste elas för att kunna används ordentligt i jakt, i samma sekund som hunden elas så försvinner allt avelsvärde på den hunden. Visst den kan vara en ypperlig jakthund men om man behöver använda såna metoder för att få något resultat så fattas det viktiga egenskaper hos hunden. Hon är klok min vän 🙂

Jag skulle uppskatta att jag lagt ner minst 10 ggr så mycket tid på Liams lydnadsträning som jag gjort på Timmies, ändå är det Timmie som plockat första pris och uppflyttningspoäng på löpande band – inte Liam. Det är Timmie som kan gå fot genom liftkön i Hundfjället, inte Liam. Visst, nu har jag lärt mig mycket tack vare Liam men så mycket har jag inte ändrat i mitt träningstänkande utan det är faktiskt så att Timmie har egenskaper som lämpar sig bättre för lydnadsarbete än vad Liam har. Det finns ju en anledning till att jag aldrig släppt Liam till avel även om han är min lilla gosegris men det gör honom inte till den bästa avelskandidaten, tänk om fler kunde tänka så! Jag är glad att jag har Liam som lärt mig så mycket men jag är kanske ännu gladare att jag har Timmie som bevisat att det faktiskt inte är bara mig det är fel på som inte kommit någon vart med Liam 😉

Nåväl, det var egentligen bara en parantes. Det är fortsatt molnigt här på fjället och även om det är Påsklov så är det hyffsat lugnt på jobbet, konstigt nog… Ikväll har jag planerat att ta en powerwalk från jobbet till Tandådalen och tillbaka för att få lite ”stadsmiljö-träning” för flocken. Förr åkte man ner till torget i Karlstad eller Heden i Göteborg för att träna, nu går man till Tandådalen 🙂 Ja referenserna har ju förändrats lite om man säger så!

Nu, dags för mellis! Vet ni föresten hur svårt det är att hitta en müsli utan socker i? Sjukt svårt! I synnerhet när man dessutom inte vill ha russin i..