Idag var det dags för ytterligare ett uppfödar-MH och denna gång var det en lite mer brokig skara som gjorde entré på Hammarö bhk. Billie, Birk och Ymer från B-kullen gick banan, Nikki fick komma ut och lattja lite samt Viggo och Ziri från A-kullen som båda var under karens när övriga A-barn gjorde sitt MH i höstas.

Det var kul att träffa Fröken Rosa igen, hon har verkligen utvecklats sedan i höstas och ser nu ut som en riktigt snygg tös! Även Axxa tittade förbi och också hon har börjat sätta sig och ser ut som en riktig pingla <3 Vad det gäller själva provet så gick Ziri som husse och matte hade tänkt sig och jag kan väl säga att även Viggo gjorde ungefär som jag trodde. Två trevliga och sociala hundar med bra leklust och inga konstigheter på skotten. Viggo har ett bra gripande men enda anledningen till att gripa tag i något enligt Viggo är för att han sedan ska kunna använda frambenen för att leka med det, ungefär som en utter. Han tog lite tid på sig att ta sig fram till dumpen och skramlet men efter en kontroll insåg han snabbt att detta var ju inget.

 

Nikki fick också gå då hon aldrig kom med på något MH när hon var i MH-mogen ålder, så hon är ju såklart lite färgad av sina erfarenheter från livet men det var ändå intressant att se henne! Hon körde ex IPO/IGP-style under leken där hon självmant släppte och satte sig på bevakning när figgen blev passiv, himla fin bevakning hade hon också 😀 Hon visade ett intresse på skotten då hon associerar skott med vilt, hon fick därmed en trea vilket inte innebär någon som helst rädsla men däremot en låsning mot skytten. Genomgående för alla fyra långöron var att de är väldigt, väldigt intensiva och har stor leklust med fullt bett. Neutrala i sin kontakt med andra människor och rätt så förarbundna. Mina tre var mer intresserade av att söka vilt i vegetationen utanför plan än av avståndsfiggen när denne försvunnit ner i gömslet, hanarna hade lättare att slappna av än tikarna och Birk behövde mer stöd av sin förare än övriga hundar, vilket inte kom som någon överraskning då han är mycket mjukare, mindre självständig och mer förarbunden än övriga tre.

 

(Klicka på bilderna för att få dem i större format)

 

Det var väldigt intressant att se B-kullen och jämföra den med A-kullen. Generellt så var trion långöra mer lika varandra än vad  syskonskaran skägg var, hos skäggen spretade det mer. Nu är visserligen skäggen 8 antalet och långöronen bara 3 stycken men ändå, intressant! Något som jag uppmärksammade var att spanielsarna inte har samma behov som skäggen av att fysiskt röra något när de avreagerar eller undersöker saker. Skäggen vill gärna ha fysisk kontakt när de avreagerar medan spanielsarna är klarar långt innan de nått fram till objektet, kan det bero på att riesen överlag är en väldigt brötig och fysisk ras?

 

Sammantaget så är jag nöjd med mina små ”valpar” och även deras ägare är mycket nöjda med sina hundar vilket ändå är det viktigaste. Oavsett vad ett MH visar så åker man ju hem med samma hund som man kom dit med och vilken ruta som är ”rätt” sitter i betraktarens ögon.

Tack Hammarö bk för ett bra arrangerat MH, som vanligt 🙂