I morse hände det som inte får höjda enligt Timmie. På morgonpromenader försvann matte :O Timmie höll på att krevera av oro!

på vår vanliga morgonpromenad så går vi först längs med skoterspåret för att sedan vika av in i skogen genom orörd snö, bra träning för både mig och hundarna. När vi viker av från leden så är det som om flocken exploderar och alla börjar att rejsa i olika riktningar. Normalt sätt brukar jag vissla in dem efter en liten stund när de fått ruscha av sig men idag tyckte jag att det var deras tur att hålla koll på matte. Så jag gick och satte mig bakom ett träd, och spektaklet lät inte vänta på sig.

Först kommer Timmie tillbaka, stannar, tittar sig runt omkring, vänder och springer tillbaka. Strax efter kommer Neo, med Nikki och Ebbe i släptåg. Även han stannar, lyssnar och tittar innan han springer tillbaka ut i lössnön. Liam bryr sig inte utan går med nosen i snön på sin jakt efter rådjursbajs.

Snart kommer Timmie tillbaka från sin leta-runda, stannar, lyssnar och tittar sig runt. Neo kommer med valparna efter sig och fyra hundar står som fån i skogen och kollar efter matte. Liam letar fortfarande efter rådjursbajs.

Alla fyra springer en runda igen, stannar lite då och då för att lyssna och titta. De springer sedan tillbaka till där de såg mig sist och stannar. De tittar och lyssnar. Sen är det som om Timmie får lite panik. Han sätter sig ner, tittar sig runt och börjar sedan pip-gråta-yla om vartannat.

– Mamma?? Vart är du? Mamma!!!!

höll på att kissa ner mig av skratt bakom granen. Lilla Timmie, så himla mammig. Jag visslar en kort ton och de sätter genast fart mot mitt håll, och springer förbi mig naturligtvis. Liam har nu insett att något är fel så han kommer travandes mot mitt håll, lugnt och fint. Finns ingen anledning att stressa i skogen enligt farbrorn. Han går förbi mig på ett par tiotals meter innan han får vind i näsan och går sedan rakt emot mig.

– hej mamma. varför sitter du här?

Liam får klapp och beröm för att han hittat mig. Timmie hör naturligtvis det och kommer nu i full galopp genom skogen. Han kraschar in i mig och hälsar på mig som om jag hade varit borta i flera veckor.

– MAMMA!!! Vart har du vart!?!? Jag har leta och letat och letat!! Jag trodde att du var borta för alltid!!

De är ganska så olika mina skägg, eller alla mina hundar faktiskt. Liam och Timmie är på varsin sida av morsgris-skalan. Timmie sitter vid dörren och väntar på mig när jag gått även om husse är hemma medan Liam skulle börja sakna mig först när middagen är försenad 😉

Mammagrisen Timmie som liten valp!