Hoppet är det sista som överger människan sägs det. Och idag fanns det inte mycket till hopp när jag åkte iväg till hundfysion med Timmie. Det fanns en mikroskopisk liiiiiiiiten strimma av ljus låååååångt bort i tunneln att kanske, kanske berodde hans haltande på nån typ muskelknuta nånstans som Sara kunde lösa upp så att han helt mirakulöst blev bra. En molekyl av hopp att det kanske inte alls var den förbannade tån som gjorde att han haltade.
Men nej, så var det inte. Det är tå-jäveln som ställer till det nu igen. Jag börjar ju bli van känns det som, tidigare när sånt här hände så blev jag arg, ledsen och frustrerad. Nu känner jag inget mer än lite typ: jaha.
Det blir alltså inget SM för Timmie utan han är nu sjukskriven tills vi ska träffa ortopeden för att diskutera hur vi ska göra med tån och medan vi väntar ska vi försöka få bukt på de muskelspänningar som uppkommit pga tån. Finns två alternativ, ta bort tån eller behålla tån. Båda har samma nackdelar, risker med snedbelastning, artros och hälta. Lite som att välja mellan pest och kolera.
När man har så ”få” hundar som jag har så blir man ju extremt sårbar när någon hund blir sjuk eller skadad. Större kennlar som t.ex. satsar på fyrspann har alltid en eller ett par hundar extra som platsar i spannet om någon av de ordinarie skulle behöva avstå sin plats. Jag har ingen extra-Timmie på lager, varken när det gäller styrkan eller ledarstilen. Så, mitt 2,5 spann har alltså förlorat halva motorkraften och typ hela styrningen i och med att Timmie inte kan vara med.
Men för att få ut nåt av det här så kommer jag att köra ändå, fast med Nikki i singelled och Ebbe samt Neo i wheel. Jag måste ändå ner på SM då jag lovat att göra lite reklam för Sp2 och då jag gärna vill heja på våra skäggiga-kompisar. Dessutom är allt redan betalt och klart, vi ska bara ta oss ner.
Så, istället för att köra ett 2,5 spann- så kommer jag att köra ett 1+0,5+0,5-spann med hälften så mycket styrka som jag är van vid och med en något glapp i styrningen 😀 Nikki är inte van att gå i singelled och ja, jag vet faktiskt inte hur det ska gå. Men Nikki måste ju å andra sidan lära sig och få erfarenhet om hon ska ta över som ledarhund när Timmie ska pensioneras, vilket det förhoppningsvis dröjer många år till. Jag hade dock inte planerat att SM skulle bli stället att testa hennes ledarroll på.. .
Så, nåt SM-guld lär det knappast bli men förhoppningsvis blir det bra träning för spannet och bra erfarenheter för Nikki.