Efter gårdagens fjälltur har jag sovit nåt så fantastiskt dåligt. Det värker ungefär i hela kroppen men värst i de leder som jag har artiten i. Det är så lagom kul att vakna på nätterna och vilja gnaga av sig sina egna ben för att slippa känna fötterna.
Det har fått mig att tänka på en grej, hur länge orkar min kropp hålla på så här? När man har nån ledsjukdom så är ju viss träning bra, det stärker ju kroppen och minskar smärtan, men det där med viss träning har jag gått förbi för länge sedan. Nu har jag kommit till den punkten där jag har ont under och efter varje träning och ju mer jag tränar desto mer knakar det i kroppen. Men, för att kunna konkurrera på hög nivå i draget när man bara har en-två hundar så måste man vara hyffsat tränad då förarens fysik spelar en väldigt stor roll för resultatet.

Som om inte mina besvär vore nog så har Neo börjat visa lite tendenser på att känna av sina knän. Han visar inte att han har ont men det märks när han går eller springer, bakbenen hänger liksom inte riktigt med och han sladdar i kurvorna. Kul, han är inte ens fyra år. Liam börjar bli lite stel men jag hoppas att glukosaminet som vi börjat ge ska smörja upp lite, men även han börjar ju ha sett sin toppprestation. Timmie däremot, är det lika mycket fart i som vanligt och galen så det räcker!

Förra veckan fick jag godkänt min låneansökan på billån, det var ju positivt! Jag hade ju tänkt att köpa min nån bil med stort lastutrymme så att jag kan få plats med hundarna och all utrustning som behövs när jag ska iväg och tävla. Typ nån Caddy, Partner eller Berlingo, massor av plats! Men att hitta nån bil som passar är fasiken inte lätt! Jag vill helst inte lägga mer än 50.000 på en bil och då ska den helst inte ha gått mer än typ 12000 mil och kamremmen ska vara bytt. Den måste ha drag men behöver inte ha några 19″ fälgar eller vara motivlackad och får inte kosta en halv riesen i skatt varje år. Inte så höga krav tycker jag men tydligen så är det typ omöjligt att hitta en bil som passar in. Efter i natt har jag dessutom börjat fundera på om jag behöver en sån bil. Om 1-2 år har jag troligtvis bara en tävlingshund som håller för konkurrensen och då är det inte ens säkert att jag själv håller. Vad ska jag då med en sån bil till?

Som sagt, ska man tävla med 1-2 hundar så krävs det bra fysik hos föraren också. Alternativet, och drömmen, är ju att ha mitt egna fyrspann men för det krävs ju att det finns riesens som håller och det är nog ett svårare köp än bilköpet! Det hymlas ganska ordentligt om både allergier och tass-problem inom rasen, och det gör ju att tanken på att faktiskt byta ras finns där. Ett fyrspann skulle ju innebära att jag skulle spara på min egna kropp en del i och med att jag inte behöver träna lika hårt som jag gör men ja, vi är ju två två-benta i familjen och jag förstår att man inte vill ha 5-6 hundar om man inte är intresserad av hundar. Så, inget fyrspann. Och har jag inget fyrspann och om jag inte skulle orka köra en- eller två-spann så finns det absolut ingen anledning till att ha stor bil, det räcker gott och väl att ha en eller två hundar om man kör bruks eller lydnad och då räcker till och med golfen bra.

Så ja, idag känns det väl lite neggo om jag säger så, vilket är underligt för jag brukar inte tänka så. Artiten blir inte bättre och hittills har det inte påverkat mig så mycket, eller det har det väl gjort egentligen men jag har inte sett det som ett problem. Men nu har den börjat påverka min framtid och jag har insett att jag inte blir av med skiten hur mycket jag än försöker förtränga det. Ja, ibland kommer väl verkligheten ikapp antar jag ”/