Sedan jag började köra hund så har det blivit något av en tradition att köra släde på nyårsafton. Traditionen har hållit i typ 8-9 år nu tror jag med undantag för något enstaka år då det inte funnits någon snö. I år blev det en tur på 9 km med enbart spaniels i spannet, som trots de något spartanska och mjuka spåren så pinnade de på riktigt bra och höll en snitthastighet på över 20km/h. Helt okej ändå med tanke på att ingen av dem ens mäter 50 cm över markytan! Riktigt nöjd med B o B som premiärsprang framför släden och dessutom något förvånad när Birk visade ledarhundstendenser, han som är mycket mer förarbunden och osjälvständig jämfört med Billie. Började med Billie och Nikki i led men fick efter nån kilometer sätta bak Billie som visade att hon inte riktigt var bekväm med att springa i led. Chansade och satte fram Birk som gick som ett spjut utan tveksamheter och tog dessutom kommandon riktigt bra.

Igår hade vi också premiär men då i form av skidor då vi tog oss en tur till Filipstad, vilket då också var en första gång för B o B. Körde först Billie och Nikki för att sedan ta Birk och Neo samma runda (5,5 km). Båda unghundarna gjorde ett strålande jobb och gjorde fina omkörningar av både folk och fä, fick även ett par head-on möten som gick fint så när som på ett där Billie vart lite obekväm. Bara att fortsätta träna och ge dem mer erfarenheter och upplevelser.

 

Både på skidturen och slädturen så agerar B o B som de brukar, Billie är självständig, väldigt miljöstark och fixar det mesta galant. Birk är mer förarbunden och uppmärksam på nya saker och ljud i sin miljö, absolut inte rädd utan mer ”åh, vad var det där som lät eller som går där!” men när han väl hört det så är det sedan bara en del av bakgrundsbruset, t.ex. som det skrapande ljud som blir när man plogar lite i nedförsbackarna med skidor vilket var ett ljud som han aldrig hört. Då tog han en snabb koll bakåt, insåg att det var jag som skapade ljudet och sedan var han färdig med det. Mina små bananer i pyjamas är verkligen fantastiska att jobba med! High-five till mig själv också som faktiskt klarade av nästan 20 km skidåkning så när som på en vurpa, i en uppförsbacke precis när jag kört förbi en skidåkare.

Efter att småttingarna fått sitt så fick Timmie komma ut och springa, vilket jag först var lite tveksam till då jag själv inte stått på skidor sedan… ja, när då tro? Undra om jag åkte några skidor förra året? Nåväl, efter att ha åkt med spanielsarna så kände jag iallefall till banan och kände mig något mer säkrare på min åkning. 8 km blev det med Timmie som sprang som vinden, eller som en något äldre vind men ändå med god fart. Märks att han börjar bli lite gammal i kroppen nu men huvudet är det verkligen inget fel på. När man kört så länge tillsammans som vi gjort så utvecklar man ett eget språk, där man stödjer, för och följer varandra nästan som en väl inövad dans. Utan ord vet vi precis vart vi har varandra och vet hur den andre agerar och vad denne behöver för att prestera sitt bästa. Jag önskar att jag någon gång får en hund som Timmie igen <3

Planen framöver är att börja köra in Viggo med skidor och även släde. Skidor hoppas jag inte blir några större fundersamheter utan förhoppningsvis kan jag bara sätta ihop honom med Timmie och köra precis som vi kan göra med cykeln. Med släde så är tanken att testa på typ tömkörning där Moa får stå på släden och jag kan gå bredvid eller snett bakom för att stötta honom om det behövs. Sen blir det till att sätta ihop honom med Timmie för sedan förhoppningsvis bygga på med fler hundar.

Så nu hoppas vi på kallare väder och mer snö för i skrivande stund har snöflingorna övergått i regn och morgonens minusgrader har klättrat upp över plussträcket. Hoppas att ni får ett trevligt nyår!