Då var höstens första tävlingshelg avklarad! Så himla kul att få köra igen 🙂

Helgens tävling var i Härnösand vilket innebar ett par timmar i bilen för oss, som tur var så åkte husse med denna gång för jag hatar verkligen att tävla en hel helg och sen köra 5-6 timmar hem själv. Man är inte så pigg i varken huvudet eller kroppen om jag säger så. Vi bodde på en camping ca 1 mil söder om tävlingsplatsen, en helt okej stuga om man inte vill ha något extra. Dessvärre hade jag glömt min inhalator hemma vilket gjorde att jag sov extremt dåligt i den dåligt ventilerade, och säkert mögelskadade, stugan. Så minus för det. Annars helt okej.

Så till tävlingen då. Banan var 4,1 km och ganska så kuperad med många kurvor, det hände något hela tiden så det gällde att vara på spänn och ha fullt fokus, annars riskerade man att hamna i något buskage eller träd. Banan innebar lite svårigheter om man inte hade väldigt rutinerade hundar eller en bra kommunikation med dem då det var många korsande vägar men dessa var dock väl bandade eller nätade. Jag och Timmie hade inga problem med detta, om det beror på att vi har en bra kommunikation eller att han börjar bli rutinerad låter jag dock vara osagt, men jag hörde att många hade problem med att hundarna gick igenom avspärrningarna eller tvekade vid möten och korsningar. Vid flera tillfället mötte man dessutom andra ekipage, dock var även detta passager avspärrade, vilket gav somliga ekipage problem men inte mig och Timmie. Känns gött att all den tid som jag lagt ner på Timmie ger utdelning och att min inlärningsfilosofi lönar sig!

Fotograf: Lasse Näsström. Kolla gärna in hans facebook-sida för fler bilder från helgen 🙂

Allt regn som kommit de senaste dagarna längs med östkusten hade gjort att banan var något tungkörd, minst sagt! På lördagen såg jag ingenting den första halvan av banan och fick då bromsa ned ett par gånger för att undvika att vurpa. Stackars Timmie, det tog på musklerna vill jag lova! Höll på att flyga av två gånger och det var riktigt riktigt nära att jag kramade om ett träd i en kurva men det gick fint. Vi körde in på tiden 09:41, själva bland tjejerna men tiden gjorde att vi slog herrarna i B-gruppen samt ett par damer i A-gruppen 🙂

På söndagen var det inte lika geggigt på banan men den var fortfarande lika tungkörd. Man fick verkligen kötta sig igenom flera parter av banan där däcken sögs ner i det mjuka ler/sand/bark-underlaget. Dock skvätte det inte inte lika mycket som på lördagen och jag kunde köra på som vanligt då jag såg bra igen 🙂 Dock hade nog lördagens pass tagit en del på Timmie då han fick dra ett tyngre lass än normalt men jag tyckte att han köttade på rätt bra ändå! Vi körde in på tiden 9:26 och slog herrarna igen och placerade oss ännu en gång i mitten av A-damerna!

Det här är från söndagens lopp. Jag hade som sagt ingen inhalator med mig så för att ni ska slippa lyssna på mitt flåsande och skrikande luftrör så la jag på lite musik.

Efter att motionsklasserna hade startat på söndagen passade jag på att köra spanielsarna i tvåspann med cykel. Såg det som ett perfekt träningstillfälle för Nikki! Hon fick testa på att starta i en startfålla, köra förbi en massa funktionärer och fotografer, lära sig att hålla sig innanför inspärrningarna samt träna på kommandon. Jag filmade inte den rundan vilket var väldigt dumt, det hade varit bra att kunna visa hur det ser ut med en orutinerad hund och hur jag agerar för att guida henne igenom banan på bästa sätt. Nu körde jag ju Neo och Nikki tillsammans och Neo är så pass rutinerad så han bryr sig inte om något längre. Körde 3 km och hjälpte till ordentligt men de jobbade på i sträckta linor hela vägen! I mål stod husse och lyckan var total hos Nikki som verkligen älskar sin husse!

Ebbe har under helgen fått ordentligt med miljö- och störningsträning! Vi har tränat lite kontakt på tävlingsplatsen men mest har han bara fått vara samt hälsat på lite folk och barn. Han har träffat riesenägare och f.d riesenägare som berömt honom och hans drag-vinklade kropp, det här kan bli riktigt bra i framtiden! Timmie har också fått en massa beröm, främst från A-hundsförare, som är imponerade över hans fart och fokus. Ännu en gång, tack! Det känns jättekul när förare som man ser upp till berömmer ens hund eller säger att de måste hem å träna för att inte bli slagna av en tjej nästa gång vi möts på tävling 😀