Som kulturgeografi-intresserad och med en kärlek till byggnadshistoria så tyckte jag att det var lite intressant hur stadsplaneringen ser ut här. Allt är väldigt blandat! Supermoderna glashus a la 2000 blandas med 70/80-tals plåt och en släng av tidigt 1900-tal.
I synnerhet i den del som jag befinner mig i nu, i hamnområdet. Området har många likheter med Norra Älvstranden i Göteborg samt Västra Hamnen i Malmö där man röjt upp på gamla, oattraktiva, kajer för att där bygga i bostäder och små butiker som inspirerats av funkisarkitekturen. Vad som dock skiljer de åt är att man i Sverige har jämnat 99% av byggnadshistorien med marken och renoverat om den sista procenten till oigenkännlighet. Här har man istället låtit många byggnader från hamn/fiske-eran stå kvar, varsamt renoverade, sida vid sida med de fyrkantiga glasburkarna som säljs för miljonbelopp. Det gör ju att området får mycket mer charm och känsla. Man förväntar sig att en gammal fiskeman ska stappla ut från den lilla puben och gå hem i skenet från oljelampan.

Nog funderande om det, nu tar vi natten!