Pulkan, den nya fina svarta Pulkan, är död. Den gick lika fort som den kom. Det är dock med medkänslighet som jag kan berätta att den fick ett snabbt avslut igår på turen runt Hundfjället. Det gick upp och sedan gick det ner, väldigt fort, mitt i nedåtbacken går det sedan upp i ett gupp och där, där klarade inte Pulkan mer. Den sprack. Pulkan kämpade tappert och höll ihop hela vägen hem där den slutligen gav upp. Tack Pulkan för 24 härliga timmar. Rest in Peace. Sorgen blev dock inte långvarit, redan nån timme senare inhandlades en pulka från Coop, en av samma märke som höll många många mil förra vintern!

 

Ja, så kan det gå när man tränar drag! Först kör jag fast med bilen i snön och sen kör jag sönder pulkan, tur att det inte var tvärt om iallefall! Ang fastkörningen så måste jag säga att jag ändå är lite imponerad utav mig själv, jag har haft körkort i snart 7 år och detta är första gången jag kör fast. Med tanke på vilka vägar jag brukar köra på så är det ett mirakel att jag inte kört fast tidigare! Iallefall hann  jag knappt köra fast innan det stod en tysk (!) och en lastbilschaufför bakom mig och frågade om jag behövde hjälp, och upp kom vi 🙂

 

Efter pulkaturen längs Hundfjällets fot så vilade grabbarna i ett par timmar innan vi sedan körde ut med släden i byn igen. Det blir inga långa turer när vi kör i byn, jag skulle ju kunna köra flera varv för att få ut distansen men jag kör mest för att de ska få lite mil i benen.

 

 

I morse blev det även då en sväng med släden men till min stora förfäran så hade de plogat vägen under natten :,( Det i kombination med dagens mildväder har gjort att vägen bara är snötäckt fläckvis = ingen slädkörning ikväll eller i morgon. Ja ja, på fjället har det iallefall snöat hela dagen och Husse har börjat att göra i ordning skoterlederna tillsammans med sin chef. Till helgen väntas många minusgrader så om att går som det ska så bör jag kunna köra på fina, plattade, privata leder på måndag! Det MÅSTE bli så för jag börjar bli lite stressad över att grabbarna har fått så lite mil i benen, eller kanske rättare sagt, långa mil i benen! De är vana att gå många mil i veckan ja, men de är inte så vana att gå många mil i ett sträck! Vi har mest kört många pass men korta pass, det fungerar ju fint för barmarksdrag men kanske inte så bra inför slädtävlingar där distanserna är längre. Med drygt en månad kvar till Scandinavian Open Championship så känns det som om vi behöver alla träningspass vi kan få!

 
Tack för alla reflektioner ang försäkringar! Det är kul att få ta del av alla era tankar som sätter igång funderandet 🙂