Då så, årets Riesen-SM är avklarat! 8 tappra ekipage hade anmält sig till bikejoring klassen, 5 herrar och 3 damer.

Enligt rapporter gick det bra för de flesta ekipagen, några hade problem med att hunden inte ville släppa vid omkörningar vilket så klart är något frustrerande för föraren, man förlorar mycket tid på det där. Men överlag var alla nöjda! Själv är jag sjukt nöjd över Aco och Håkans prestation, de var samlade innan start, starten gick jättebra med fullt fokus framåt trots att det var människor vid sidan av starten. Varvet runt verkar ha gått bra och slutspurten såg himla fin ut trots att det där var smockat med folk! Inte så pjåkigt av en hund som inte har nån erfarenhet av såna situationer, både hon och Håkan debuterade nämligen idag! Ekipaget slutade som trea i årets R-SM och totalt blev de 4 i klassen av 7 ekipage! Fasiken va bra 😀 😀

Resultatet för Riesen-SM blev följande:
Herrar
1 – Anders och Egon
2 – Patrick och (?)
3 – Håkan och Aco
4 – Hans P och Snoddas
5 – Hans G och Snabba

Damer
1 – Ylva och Ådi (?)
2 – Andrea och Edwin
3 – Karin och Singha

Stort grattis!!

Hur gick det för 2,5-hund då? Jo då, det gick himla bra. Körde den 3,9 km långa banan på 9:02 och är supernöjd med den tiden! Har för mig att jag körde samma slinga på runt 10 minuter sist gång för nån månad sedan, så man kan ju inte vara annat än nöjd! Vi startade först i vår klass och hade en minut mellan oss och det framförvarande grupp C-ekipaget. Starten gick bra, hade hjälp av husse och Hasse men hade ingen tjuvstart (Ebbe vågade nog inte när Husse stod bredvid honom 😉 ) och de kändes samlade på startlinjen. Vi for iväg och den första km gick himla fint. När vi kommer till den lååååånga uppförsbacken ser jag det ekipaget som startat en minut före oss och när jag är uppe i backen har vi ca 30 sekunder mellan oss. Hundarna köttar på och vi studsar fram mellan stock och sten, tar döds-ångest-kurvan utan någon som helst problem och den kändes så jäkla rolig att köra igenom nu! När vi nästan är ute ur skogen och påväg in på start/målområdet är vi Siberian Husky-spannet hack i häl och när vi kommer in på målrakan så har vi kommit ifatt. Här verkar jag dock få lite hjärnsläpp? Ekipaget framför tar upp en ganska så stor del av banan i och med att föraren kör på ena sidan och hundarna springer lite tvärs över, jag gissar på att de vill till bilen och drar därför snett. Men istället för att kommendera mina hundar att springa till vänster och försöka pressa sig mellan avspärrningarna och vagnen så bromsar jag, försöker att hålla till vänster och säger inget alls?

Hallå eller…?

Vet inte om jag trodde att Timmie helt plötsligt fått nån slags förmåga att läsa mina tankar eller vad som skedde i min hjärna, men till slut så kommer jag på att jag kanske ska säga till Timmie vart han ska springa 😉 Och det gick ju fint! Synd att jag inte gjorde det innan bara 😀

Jag är så nöjd med teamet!! Vi vann vår klass och slår man ihop alla 4-spann oavsett grupp (1 A-spann, 3 C-spann och 2 B-spann) så hade vi faktiskt den näst snabbaste tiden, med bara 8 sekunder till den som körde absolut snabbast. 😀 Mina små B-hundar tuffar på rätt bra alltså! Och ja, nu kan man ju börja tänka att jag hade ”tur” eftersom bla bla bla. Men jag tänker helt enkelt göra som Eva-Marie, och säga att nej, det beror inte på tur eller andras omständigheter, det beror på att min spann var snabbare än just de andra spannen idag. Våga vägra jante.

Men tänk, tänk om jag hade haft fyra riesens.

Jösses!