SOC var näst sista tävlingen för oss på snö denna säsong och även om resan till Finland och hem var lång så var det helt klart värt det! Jag har tidigare känt att min motivation till att fortsätta tävla har dalat lite. Det är inte så himla kul att åka iväg 20-60 mil enkel väg och sen starta ensam i klassen! Motivationen till att tävla i nordisk stil har bara varit att ta championatet med Timme och när det var gjort så kändes det meningslöst att fortsätta tävla nordiskt. I barmarken har det ju börjat bli lite fler tävlande så där är motivationen högre. Men tack vare alla underbara människor som jag mötte i Finland, speciellt inspirationen Anu Mäkinen, och alla givande diskussioner så känns det som om motivationen till att försöka bli bättre, att ge allt och framför allt, att våga, har kommit tillbaka! Jag tror inte att deltagarantalet i Sverige kommer att öka till nästa år men då b-gruppen är betydligt större i Finland så finns tanken att kanske ta semester 2 veckor nästa år och då åka tillbaka till Finland för att tävla på ett par tävlingar 🙂

Timmie och Anu. Foto: Stefan Vehkoja

Första helgen i april så har Trysil HKK en tävling som vi tänkte åka på för att avsluta säsongen helt men då blir det troligtvis i motionsklass, känns ju så där att betala 200 nkr och få tävla i A-klass. Men vi gör det för att få vara med på tävling och känna av den härliga känslan som är där, när det ändå bara är 4 mil hemifrån. Om det blir någon start i barmark under våren återstår att se. Det ligger redan ute tre tävlingar under våren, en i Skåne, en i Stockholm och en i Kiruna. Den i Skåne hade varit väldigt kul att åka på, bra bana och trevligt folk. Men det är långt, och även om jag ofta åker långt så är det inte så jäkla roligt att åka 80-90 mil enkel väg själv. Dessutom ligger den tävlingen lite dumt till för vår del, eller iallefall för matte som inte suttit på en cykel på si så där 4 månader. Om det blir någon start i barmark så blir det troligtvis den i Stockholm, det är inte fullt så långt och det skulle vara kul att testa på en ny bana 🙂

Efter nästan 6 månader med tävlingar, med undantag för typ 1½ månad, så går vovvarna nu in i viloperiod. Träningen kommer att trappas ner när det gäller fokus och intensitet. Nu blir det egentligen bara mysturer eller träningsrundor utan fokus på kilometertider eller topphastigheter. För min egna del blir det också mindre kondis men kanske lite mer styrka, har inte riktigt bestämt mig än men ett par rullskidor ska inhandlas så att jag kan träna även på sommaren. Jag räknar med att det från mitten/slutet av april inte går att köra varken släde eller barmark då snön inte lär hålla och vägarna ännu inte är fria från is. Då kommer det att bli helt dött när det gäller fysträningen och då får grabbarnas kroppar en välförtjänt vila i ett par veckor medan isen smälter. Hur vi lägger upp det nya året kommer i ett senare inlägg.

12 april 2012, inte mycket snö kvar då inte!

Men, när en utmaning tar slut tar en annan vid! För ett par veckor sedan skickade jag in en ansökan till ett projekt hos Nordiska hund där Vapen och ammunitionssök-hundar ska utbildas! Jag har varit himla sugen på att gå någon sån utbildning men aldrig kommit till skott. När Annika sedan tipsade mig om projektet så sökte jag trots att vi inte hade det som prioriterades av de sökande. Det var många sökande på de tio platserna så gissa om jag blev glad när jag fick ett mejl där det stod att vi blivit antagna 😀

(Bilden är helt ärligt snodd från Nordiskahund.se)