Igår var det dags för säsongens första tävling, arrangerat av Mora bk och ja, den där tävlingen kunde vi varit utan.

I början av veckan blev Timmie dålig i magen och efter att ha fått ris och torsk blandat med torrfoder i ett par dagar så var han i fredags bra i magen igen. Han förlorade en del vätska i början av veckan vilket gjorde att jag vattnade upp honom mycket och ofta under torsdagen och fredagen. På fredagen fick han dock åter igen tag i nät äckligt ute och hela natten till lördag spenderades genom att sova med ett öga öppet för att springa ut varje timme med en antigen kissnödig eller lös-i-magen hund. Jag var rätt trött när vi satte oss i bilen mot Mora, Timmie var däremot hur pigg som helst!

Planen för tävlingen var att köra det första varvet på 5,5 km och sen se hur Timmie kändes. Om han redan då var trött eller medtagen så skulle jag bryta. Vi har inte kört längre än 8 km på skidor , även om han kört över milen flera gånger med släden, så tävlingens 11 km skulle bli tuffa!

Vädret gjorde det inte bättre heller då banan var jättemjuk! När man sätter ner staven och får grepp nån decimeter eller två längre ner så är det mjukt!

Timmie var jättetaggad innan start och körde sin vanliga start-position liggandes och sen ut i full explosion. Vi kommer ganska så snabbt ifatt ett vorsteh-ekipage i en uppförsbacke som är inne på sitt andra varv. Hunden är trött och vi skejtar förbi utan problem. Väl uppe i backen har ekipaget kommit ikapp och jag vänder mig om och frågar om de vill köra om, vilket de vill.

Timmie håller till höger och jag bromsar oss ner för backen medan ekipaget kör om. Men vorstehn är inte fokuserad på att köra om, han är helt fokuserad på att ta Timmie. Han kommer i full fart och jag hinner inte bromsa Timmie tillräckligt utan Vorstehn tar ett smakprov av Timmies huvud och skägg.

Ekipaget fortsätter förbi oss och sen spenderar jag drygt 2 km med att bromsa bakom dem. Timmie är superpigg och vill bara förbi men då vorstehn springer och tittar mer bakåt än framåt så vågar jag inte köra förbi. I en uppförsbacke ropar jag att jag kör förbi, vilket jag visserligen inte får nån respons på, och börjar öka. Timmie går så långt ut till höger han bara kan och Vorstehn är till vänster. När Vorstehn ser att Timmie är på väg förbi så kastar han sig ännu en gång mot Timmie och biter honom i huvudet.

Efter det vet jag inte vad som händer med det ekipaget men troligtvis så bromsar föraren upp hunden och låter oss dra ifrån för sen såg jag dem inte mer.

Vidare i loppet kör vi snart ifatt ett par av herrarna som startat före oss. De håller in sina hundar lite grann och vi kan zick-zacka oss förbi dem utan problem, precis som det ska gå till! In på varv två blir det först ett bajsstopp på nån minut och med drygt 3 km kvar börjar Timmie bli trött, ungefär som jag trodde att han skulle bli. Han saktar ner och jag väljer att haka loss honom då han inte hittar ett bra ställe att skita på och vi står mer eller mindre stilla i 3 minuter enligt klockan. Det händer inget så jag kopplar fast honom igen och som en skänk från ovan kommer Micke P och en av hans hundar förbi! Timmie känner igen Mickes röst och får lite välbehövlig motivation och håller sedan hyfsat bra fart ända in i mål 🙂 ett bra avslut på en dålig tävling kan man väl lugnt säga.

En sån dålig tid (11 km på 36 minuter) har vi nog aldrig haft men att vi skulle slå något tidsrekord hade jag inte trott med tanke på de förutsättningarna. En förkyld matte, en hund som varit kass i magen hela veckan men framför allt, ett ekipage som inte kört längre än 8 km på skidor. Det säger sig själv! Utan skitstoppen och bromsningen tror jag att vi hade klarat det runt 30 minuter.

men jag hade inte räknat med att få min hund attackerad av en annan hund två gånger! Föraren frågade inte under loppets gång hur det gick med min hund och inte heller efter loppet eller vid prisutdelningen. Visst, olyckor kan hända men då ber man väl iallefall om ursäkt!

När jag kommit i mål och efter att jag klappat om Timmie kontaktade jag domaren och berättade vad som hade hänt. Jag har tidigare lämnat in protester när mina hundar blivit attackerade men då fått höra att jag antigen fått skylla mig själv (vid omkörningar på barmark ska man tydligen kasta in hund och cykel i skogen för att underlätta omkörningen riktigt) eller att deras hundar inte gillar andra raser (husky och vorsteh har faktiskt aldrig träffat spaniels eller riesens förr och då är det tydligen okej att hälsa genom att nafsa eller bita). Så nej, jag struntade i att lämna in nån protest men bad domaren att ge henne en tillsägelse och varning.

Efter att ha pratat med ett par tävlande kom det fram att denna hund attackerat andra hundar på tidigare tävlingar, bl.a. bet den en hund på SM i Falun förra vintern och den hunden som blev biten tog väldigt illa vid sig tyvärr. Jag vet efter att Neo blev biten av en A-hund att sånt kan ta lång tid att jobba bort! Nu är Timmie ganska så tuff men det var Liam också förr men efter att han blivit biten vid flera tillfällen så är han inte lika accepterande längre. Skulle det var han jag hade tävlat med igår så hade den hunden inte levt och både jag och Liam hade nog varit avstängda.

Även om Timmie inte verkar ha tagit åt sig då han körde om andra ekipage och inte brydde sig om Mickes vorsteh så känns det inte som om han tagit illa vid sig men en vacker dag kanske bägaren rinner över och alla dåliga erfarenheter blir för mycket. Timmie är inte utåtagerande som Liam utan jag tror att Timmie istället kommer att sluta å springa om det blir för mycket sånt här, och det känns ju skit! Timmie är ju min superhund och det bästa jag vet är att jobba tillsammans med honom! Och jag kan nog säga att det bästa han vet är att jobba tillsammans med mig! Om det skulle bli förstört på grund av att andra förare inte har koll på sina hundar så kommer jag att gå helt bananas. Jag är jättenöjd med Timmie insats under tävlingen, är man skitnödig så är man skitnödig och då är det inte så jäkla lätt att springa fort. Han jobbade bra och gjorde bra omkörningar trots att vorsteh beteende sig så illa emot honom. Mer än så kan jag helt enkelt inte begära av honom! Så jävla onödigt att detta skulle hända!

Så, detta var helt klart en tävling som vi kunde varit utan. Det jag funderar på är dels hur många gånger en hund kan visa ett oacceptabelt beteende innan den blir avstängd och dels vart gränsen går? Somliga verkar tycka att det är okej om en hund springer fram och stöter till en hund, nafsar eller gläfser men inte att den biter. Om en hund är fokuserad på sin uppgift och inte visar något intresse för min hund så tycker jag det är helt okej att de ligger nära varandra och jobbar parallellt. Men allt ovanstående tycker jag är helt oacceptabelt. Hundarna ska helt enkelt ge fan i varandra på tävling.

Den här hunden har vid minst 2 tävlingar attackerat andra hundar och jag kan ge mig fasiken på att den kommer synas på banorna igen. Men hur många hundar ska bli förstörda innan en sån hund blir avstängd tills ägarna kommit till rätta med problemet? På plats såg jag inget på Timmie men senare upptäckte jag att han har fått en reva vid ögat, inget medicinskt allvarligt men ändå! Han hade då inte lekt med nån hund eller gjort något särskilt så chansen att han kunnat fått revan vid något annat tillfälle än när hunden attackerade honom är minimal. Men om jag möter den hunden i spåret igen så blir det inga mer silkesvantar utan då är det en stav i huvudet som gäller på både hund och förare samt att hunden ska skickas av banan med huvudet före.

Nå väl. Tror inte att det delades ut ett enda cert igår (vi skulle då behövt att köra på runt 27 minuter enligt bestämmande.. Notera då att vinnande A-herre körde på 25 minuter… B-hundar ska inte jämföras ned A-hundar var det väl??). Timmie är redan draghundschampion så vi behöver inget mer cert och att han ändå gjorde klockrena omkörningar efter att ha startat tävlingen på sämsta sätt känns mer värt än ännu en papperslapp. Vi vann vår klass iallefall men ja, det tröstar föga när själva racet inte blev bra.

Men vår vän Tova-Liza och B fick godkänd draghund och är därmed den enda Working Kelpie som tagit den titeln! Mega stort grattis säger vi 🙂 tävlingen var för övrigt bra arrangerat och det var tre riesens med å kämpade sig runt. Jag hade dessutom världens bästa fodervärdar på plats där den manliga delen tog med sig Ebbe på skogstur medan den kvinnliga halvan var speaker! Efter prisutdelningen såg de dessutom till att jag fick i mig mat 🙂 tack! Sen var det bara att stressa hem för att sätta på sig ännu ett lager med kläder och jobba med att köra turister med skoter. (Då jag för övrigt körde fast och grävde ner skotern så pass djupt att en pistmaskin fick komma å dra upp oss.. jag hade bra flyt igår!) Idag känner jag mig helt överkörd i både huvud och kropp men vi ska nog överleva detta. Timmie är dock pigg som en lärka efter att ha sovit i mattes säng större delen av natten!

Idag vilar vi men imon kör vi igen tillsammans med vår vän Radar och hans husse, som för övrigt var snabbare B-hund igår!! Stort grattis!