Höstens sista tävling är på gång 🙂 Vi kom ner till Skåne redan igår eftermiddag för att slippa gå upp mitt i natten och köra ner från Göteborg som vi gjort tidigare. Vi bor på Frostvallens vandrarhem i en liten stuga, 850 kr för två nätter med egen dusch, toa och kök samt tre sängar, helt okej pris med bara 20 minuter från tävlingsplatsen!

När vi var i Skåne i våras för att tävla så tänkte jag att deras bana är perfekt för spaniels, 4 km av mest ganska så hård packad väg och i princip helt platt. I år hade de gjorde om banan lite, dels hade de förlängt den till 6 km och dels hade de sandat och barkar på ett par ställen och dessutom hittat en uppförsbacke. Att köra i sand och bark är jobbigt, att köra i sand och bark är väldigt jobbigt med spaniels! De har inte så mycket muskler att sätta till då vilket större hundar har, utan matte får jobba lite mer. Om matte då inte sprungit sedan SM för en månad sedan och sedan dess cyklat 2-3 gånger och styrketränat 2 gånger, ja då blir det ännu jobbigare.

Två-spannet med Nikki och Neo startade först av mina två starter. Nikki var lite ofokuserad i starten och körde inte riktigt på i startsträckan då det var nätat på både sidor med mycket folk runt omkring, men det var bra träning för unga fröken N. När de väl kom igång efter startsträckan så körde de på riktigt bra och på de sträckor med kompakt underlag så gick det fort! Uppför den sandade backen och barkpartierna så sprang jag en del, vilket gjorde att jag inte gjorde utan ansträngning om man säger så… Trodde jag skulle dö där ett tag men det gick ju uppenbarligen bra. Vi slapp omkörningar och teamet såg piggt ut när de korsade mållinjen.

Resultat dag 1:
Placering: 1
Tid: 17:16
Tid ner till tvåan: 02:02 min

Hade lite drygt 30 minuter på mig att ladda om efter att ha kört spanielsarna innan det var dags för min och Timmie att köra cykelklassen och jag hade hjälp för att förbereda. Snälla Sofia tog hand om spanielsarna och snälla Nina hade rastat av Timmie medan jag var ute på banan i 2R. Inför Timmies lopp kändes han taggad medan jag mest kände av min fotled som gjorde, och fortfarande gör, jäkligt ont.

Timmie gjorde en fin start och höll ett bra tempo. Efter drygt 2 km kör vi om Emy och hennes super-spaniel Äster utan några problem och nån kilometer senare kom vi ikapp Nina å Bonnie. Timmie blir lite ofokuserad av att ha dem så pass nära men han jobbar på bra dock i någon långsammare tempo. Gissar på att det beror på att vi tränar med Nina och att han å Bonnie är kompisar eftersom alla andra omkörningar gick utan tempominskning. Vi kör om ett Siberian husky-ekipage, också det utan problem, kort där efter innan vi går in på den delen av banan som går i serpentiner fram till mål, vilket innebär många nästan 90-graders kurvor som ska avklaras. Mitt i en av serpentinerna kommer vi ikapp ett annat C-ekipage och jag ropar att vi kommer, när vi kommer närmare ropar jag att vi kör om på vänster sida och det är okej. Dock hände det något för när Timmie går förbi ekipaget så hoppar hunden till, snurrar in sig i linan och hamnar mitt framför mitt framdäck! Det var bara nån cm mellan hunden och framhjulet när jag fick stopp och dessutom fick jag nästan Bonnie och Nina i bakdäcket. Men vi fick bort huskyn, frågade om de var okej och sen körde vi vidare. Så kan det gå ibland, som tur var så fick jag stopp så att jag inte körde på huskyn, man vill ju inte ge den tråkig upplevelse. Tur i oturen alltså!

Vi kör vidare och strax innan mål ser vi ännu ett C-ekipage som nästan är i mål och vi spurtar efter dem å över mållinjen! Är faktiskt väldigt nöjd med Timmie trots en liten temposänkning, omkörningen av det sista C-ekipaget kostade ett par sekunder men är ändå nöjd med tiden! Det är dessvärre mer mitt egna fel att vi inte håller samma hastighet längre, hunden är vältränad så han är det inget fel på 😉

Resultat dag 1:
Placering: 1
Tid: 13:26
Tid ner till tvåan: 0:36 min

Efter tävlingen tog jag och Millan en sväng med Ebbe och Dimma. Vi körde först 3 km där Ebbe låg på riktigt bra, grymt nöjd med honom där. Sen vände vi och de fick springa lösa i lite drygt en kilometer innan vi selade på dem igen. Då hade Ebbe tappat lite fokus och flippade ur lite, tugga lite på linan, skälla lite, springa bredvid cykeln osv. Ja, 16-månaders hjärnan slogs på helt enkelt. Men sen blev det ordning på honom igen. När vi nästan var tillbaka till starten så kommer vi ikapp två kvinnor med ett gäng småhundar som helt enkelt stannar mitt på traktorvägen som vi körde på. Jag stannade och ropade om de iallefall kunde ställa sig på samma sida, så att vi lättare kunde komma förbi. Det kunde de inte göra utan vi fick ta oss förbi ändå, medans deras hundar står rätt i kopplen, skällandes och huggandes… Åh va trevligt. Kortade in linan på Ebbe och precis när vi går förbi så är det en utav dem som gör ett redigt utfall mot Ebbes bakdel vilket gör att han kastar sig runt mot den.

Alltså, hur tänker folk? Om man har en hund som väger mellan 5-10 kg och den är flyförbannad på en stor 35kgs-hund, gör man inte då allt i sin makt för att skydda sin egna lilla hund? Eller har de någon vanföreställning av att deras 5-kgs hund ska vinna över en 35-kgs hund om det skulle hända något? Inte konstigt att det stryker med ett antal småhundar varje år när ägarna inte alls tar hänsyn för att alla stora hundar inte gillar att ha deras små råttor i rumpan…

Iallefall, när jag väl fått ordning på hund, lina, cykel och råtta så hade Ebbe lite svårt att släppa kvinnorna och deras hundar, så det krävdes nån omstart och lite kommandon för att få ung-skägget att köra på igen. Tog lite drygt 100 meter för honom att släppa dem helt sen körde han på som vanligt igen. Väl i mål fick han gos och belöning för ett bra gjort arbete. 6 km blev det som kördes på 20 minuter inkl löskörningen och lite strul så de höll ett bra tempo!

Skånedraget är ju en två-dagarstävling så slutresultatet beror ju helt på hur det går imon, allt kan ju hända! Just nu har jag iallefall fyra hundar som sover gott i stugan och ligger på laddning inför morgondagens tävling!