Foto: Andrea Collin

Då var SM över! Och som föregående inlägg beskriver så slutade team super-spaniel som trea och Timmie som tvåa. Söndagen bjöd inte på lördagens sol utan på regn och gråväder, banan var geggig och ännu tyngre!

Inför söndagens lopp låg topp 4 i Nikki och Neos klass inom 13 sekunder. Med så lite tid så kan ett lintrassel, skitstopp eller missförstånd innebära att att man halkar ner flera placeringar. Min plan för söndagen var att kicka ännu mer och springa ännu mer i backarna än vad jag gjorde på lördagen. Ännu mer fullt ös helt enkelt!

Sagt och gjort, spanielsarna sprang och jag kickade på ännu mer. Banan var dock tung och i första långa backen fick vi dessutom ett lintrassel som kostade nån sekund att reda ut. Efter nån kilometer kom Joakim med sina malamuter ifatt oss och kör om. Vi ligger bakom nån km innan vi kör om då hans vovvar inte riktigt ville springa på. Omkörningarna gick bra, Neo bryr sig inte och Nikki bryr sig inte om andra hundar även om tyckte det var lite obehagligt att Joakims hundar visade lite intresse men hon måste få lite fler erfarenheter och lära sig att det är okej.

Efter omkörningen sprang de på grymt bra och vi köttade på resten av banan och in i mål! Efter att ha korsat mållinjen så visade både Neo men främst Nikki att de lätt hade kunnat springa ett varv till! Och när jag sett på bilder och filmer efteråt så är det många hundar som springer med slak lina de sista hundra meterna in i mål, men inte team spaniel!

Lite drygt en timme senare var det dags för Timmie, med drygt en minut upp till guld och en minut ner till brons så låg dagens fokus på att ännu en gång försöka få Timmie att springa på bra och få en positiv erfarenhet. Och han gjorde mig inte besviken, för han sprang på så himla mycket bättre på söndagen! Ingen tvekan och inget bromsande! Det var precis som vanliga Timmie igen <3 trots att banan var tyngre så körde vi ett par sekunder snabbare än på lördagen men egentligen så spelar inte tiden någon roll, för det är känslan och faktum att Timmie inte tvekade som är viktigast! Vi kämpade på och slutade som tvåa efter Tina och före Andrea som slutade trea! Bra kört brudar!
Foto: Matilda Gabrielsson

Med tanke på våra förutsättningar så är jag ändå väldigt nöjd med Timmies placering. I tisdags var jag osäker på att han ens skulle ställa upp och det var inte förens på fredagen som jag egentligen bestämde mig för att köra, trots att hundfysion gett grönt ljus redan på onsdagen. Vi skulle egentligen avslutat vår cykelkarriär förra året men körde på i år också eftersom jag inte hade nog med hundar för att köra spann. Men detta är sista året med cykel, nu blir det nya utmaningar med att försöka få ihop ett spann!

Foto: Matilda Gabrielsson

För våra skäggiga vänner gick det också väldigt bra! Svenska Riesenklubben fick hem ett par guld, silver och brons, inte illa av en så liten rasklubb! För våra vänner utan skägg gick det också väldigt bra för de flesta! Lite extra stolta är vi över vår långörade vän Äster som slutade på en 5:e plats!

Klubben sponsrade med två stafett-lag och det fick vi ihop! Vi vann inte, vilket inte kommer som någon chock direkt 😉 men, vi hade något som inte de andra lagen hade! Vi hade Stålmannen som sprang för oss!

(så går det om man umgås med riesenfolk, äter mat och dricker lite efter att ha tävlat hela lördagen!)

I helgen har det varit en himla massa riesens i Mora, dels som tävlande men även som publik! Skäggvänner har åkt från både öst och väst för att heja på klubbens tävlande, något som jag tycker är väldigt roligt 😀 det är en väldigt härlig känsla när man åker ut med banan och hör folk heja för att sedan köra in i mål och där mötas av ett helt gäng med riesenägare! Verkligen en stämningshöjare!

Tack Mora bk för ett jättebra SM! Tack Karin och Håkan för att jag och flocken fick bo hos er <3