Igår kom beskedet, SM i lina och combined är nu fastställt och kommer att gå i Sundsvall den 15-16 februari. Jävla skit. Det är nämligen vecka 7 och alla som jobbar inom (vinter)turismen vet att vecka 7, 8 och 9 är det sportlovsveckor vilket gör att ledighet inte är att tänka på. Det är en utav de veckor som vi har som mest att göra här uppe.

Det var en som skrev på SDSF’s fb-sida att hen tyckte att man ska skippa att köra SM på SM-veckan och istället köra SM i alla klasser på ett och samma ställe och dessutom senare på säsongen. På ett sätt förstår jag varför man lagt vissa delar av SM på SM-veckan, det är ju naturligtvis världens chans för oss att göra reklam för vår sport! Men det är också det, enligt mig, enda positiva. Publiciteten alltså. För egentligen, varför lägger man ett SM som typ första eller andra tävlingen på säsongen? Det är helt värdelöst. Inte nog med att väderförhållandena oftast är dåliga, som det är i år vilket gjorde att SM flyttades, så hinner man ju knappt träna! jo, visst, det är lika dåligt för alla. Men man känner ju lite att SM inte blir rättvist då ingen har hunnit träna ordentligt. En säsong ska ju avslutas med mästerskap, inte börja med det!

Så nä, inget SM för oss alltså.

Något som jag kom att tänka på, efter att ha läst Team Propirayas inlägg, är att som ni kanske har märkt så skrivs det inte lika ofta om träning här på bloggen numera. Varken min egna eller hundarnas egentligen. I synnerhet inte min egna. Har jag slutat? Nej, jag tränar ungefär som jag alltid har gjort med ett gäng styrkepass i veckan och så lite kondition på det. Men jag skriver sällan ut det längre, varken här eller på FB.

Anledningen till det är ganska så enkel, man får nämligen inte vara duktig i Sverige. Man får inte trivas med att träna och tränar man ”för mycket”, (vilket är nivån högre än att gå promenader) så får man kommentarer om att man kanske ska försöka dra ner på tempot lite. Helt ärligt, om jag inte hade haft hundarna eller tränat så vet jag inte hur jag skulle orka med mitt jobb eller studierna. Det är just under träningen eller med hundarna som jag kan koppla bort alla måste, tänk om, kom ihåg att, och bara fokusera på det jag gör precis just då. Stå på släden, cykla, åka skidor, lyfta vikter eller bara gå i skogen. Jag har valt att leva mitt liv hyfsat hälsosamt och jag trivs med det, the end.

Att skriva om hundarnas träning känns också ganska så meningslöst, även om det förekommer en del från deras pass här så skrivs inte allt. För även om jag skulle redovisa precis all träning som de får så är våra framgångar inte ett resultat av hård träning. Nej, det beror på två saker: tur och doping. Jajemen, det finns nämligen de som fortfarande tycker om att sprida ut lögner om andra vilket då innefattar att jag skulle dopa mina hundar med blodpulver. Och ja, jag ger mina hundar blodpulver men ännu en gång, det är inte dopingklassat och det vet jag då jag varit i kontakt med dopingansvarige och diskuterat det. Hur turen kommer in vet jag inte, bara att våra framgångar tydligen beror på just tur. Intressant är det iallefall.