SM Pulka Lång

20 km är dubbelt så långt som 10 km. Men 20 km kan vara tre gånger så långt som 10 km, iallefall rent mentalt. Nu är det iallefall gjort, vi har tävlat i pulka lång på SM där vi naturligtvis var ensamma i vår klass. Fick frågan om jag ville byta till A-gruppen, tack för frågan och förtroendet så snabba är vi inte, men tackade nej då jag nu körde för cert och inte för nån medalj.

Planen för dagens tävling var att ta det ganska så lugnt från början så att Timmie inte tog slut. Det var iallefall min plan. Timmie, han hade en annan han. Timmie körde fullt ös nedför berget och ut på golfbanan där 5 km kändes som minst 10 i mitt huvud när man for hit och dit. Banan hade varit helt perfekt om det inte hade blåst så mycket, bitvis var det så mycket drivbildning i spåret att det kändes som att åka uppe på fjället i ospårat när vi körde omkring på golfbanan men annars var det bra 🙂

När vi var klara med golfbanan började klättringen uppför berget och jag kommenderade Timmie att sakta ner så att han gick i rask trav uppför, då kan jag skejta bakom i ett bra tempo så slipper han dra både mig och pulkan uppför berget. Vi tuffar uppför berget i makligt tempo, som de pansarvagnar vi är. Väl uppe vid stadion tog vi ett snabbt pit-stop där Annika stod bered med vatten till mig och vatten till Timmie. Sen var det bara ut på runda varv 2. Då funderade jag på om detta med pulka lång verkligen var en så bra ide ändå.

Timmie hade god fart ut från skidstadion och ner för berget. Golfrundan började bra men sen tappade han tempot lite vid runt 13 km. Då såg jag att Niclas, som tävlade herrar lina A, började komma ifatt. Körde omkring på golfbanan, mer tittandes bakåt än framåt för att vänta på att motivation i form av Vorsteh skulle dyka upp. Sen hör jag Niclas ropa, i god tid som man ska, att han vill köra om. Jag kommenderar Timmie att stanna för att underlätta men Timmie har också hört att Niclas kommer så när jag säger stanna så vänder Timmie upp, och helt plötsligt står Timmie, skackel och pulka tvärs över spåret! :O Panik hos matte som vet att Niclas snart kommer i typ 40 km/h och här står vi å blockerar hela vägen!! Fan! Kom inte på nån annan lösning än att kommendera Timmie att starta igen och då exploderar Timmie igång, samtidigt som Niclas hund kör förbi som han kastar sig efter och jag nästan lyckas krocka med Niclas. Ingen skada skedd alltså men ändå. Och tänk vad som kunde hänt om Niclas hade kommit i full fart och jag inte hade fått start på Timmie igen. Hans hund hade kunnat hoppa över pulkan utan problem men föraren då? Usch, nä. Det kunde gått illa. (Förklarade vad som hade hänt efter målgången och bad om ursäkt, jag skulle naturligtvis försökt att flytta på Timmie så att de kom förbi utan att starta honom men det är lättare sagt än gjort med pulka, skackel, linor, skidor och stavar till förbannelse.)

Iallefall, efter det så fick vi lite motivation att hänga på. Sen kom två ferrari-vorstrar till som körde om och motivationen ökade igen sen flög Micke förbi med sin vorsteh, vilket gick så snabbt att jag knappt han reagera på att han kom, och halvägs upp för berget kom en strävhårig vorsteh och då vart det verkligen fart på Timmie igen – ett skägg! 😀 Då kunde vi hålla rygg på den en bit upp och sen kom den underbara ”Varvning – mål-skylten”. Åh, denna skylt som indikerar att det snart är slut! Bara en slutspurt kvar och Timmie galopperade glatt i mål!

Jag är grymt nöjd över Timmies prestation idag, han har verkligen jobbat på ordentligt! Timmie är ung och har inte riktigt lärt sig det där med att man inte alltid måste ge allt, han är betydligt mer än sprinter än han är en långdistansare. Om han hade lyssnat bättre på mig i början så kanske han hade haft ännu mer energi kvar till andra varvet. Det hade varit roligt att få testa Liam i samma bana på samma distans för att se hur han, som är mer styrka än snabbhet, hade gått! Den sista backen på sista varvet kändes i låren kan jag lova så idag är jag även riktigt nöjd med mig själv, för idag har jag tagit i! Tiden blev 1 h och 16 minuter på 20 km med pulka, inget som vi behöver skämmas för iallefall 🙂 Vi fick ett cert och därmed fick Timmie det sista i pulka som behövs för att bli champion! 😀 Så nu har vi två i pulka och två i linkörning!

Imon tävlar vi igen!

20130209-183107.jpg
Tillägg: på bilden rullar Timmie sig i snön efter avslutat lopp. Att dra halva sin kroppsvikt i 2 mil blir man trött av, testa själv! Men han hade nog med energi att ragga på en vorstehtik medan han drog i kopplet bort till bilden för att sedan leka med riesentiken Nora. Så ja, Timmie mår bra! I synnerhet nu när han är motionerad, matad och har en hel säng för sig själv 🙂

7 reaktioner på ”SM Pulka Lång”

  1. Himlar vad peppad jag blir av dig och ditt sätt, men jag blir också grymt imponerad! Jag tycker du är en bra förebild för alla oss som vill leva ett bra liv med våra riesen.

  2. Hej! Jag är grymt imponerad av dig och det sätt som du har dina hundar. Jag tycker du är en förebild för de av oss som vill leva ”bra” med våra riesen!

  3. Härligt! Va duktiga ni är! Nu längtar jag tills min licens kommer!
    Men vad småaktigt att ni inte får medalj när man är ensam i klassen; borde ju funka som en liten uppmuntrare för fler att anmäla sig då!

Kommentarer är stängda.