Årets SM kan beskrivas med ett fåtal ord, feber, hosta från helvetet och duktiga hundar 🙂

På torsdagen började jag känna mig lite sjuk och under natten eskalerade det. När jag vaknade på fredagmorgon kände jag mig mer död än levande. Feber, en hosta som slet i lungorna och riktigt ont i kroppen. Urk. Hundarna skulle alltså få jobba helt själva under det här SM:et.

 

Dag 1
Efter en natt med minusgrader och ett riktigt bra jobb av spårpatrullen hade spåren frusit på riktigt ordentligt. Spåren gick från att inte ens bära en cocker till att vara hårda, riktigt hårda!

Vi startade ut först i vår klass och killarna jobbade verkligen på ordentligt. De fick ingen vidare hjälp från mig utan jag försökte bara hålla mig på släden och ställa till med så lite besvär som möjligt 🙂 Loppet gick fint och hundarna kändes bra! Dock insåg jag ganska så snabbt att jag inte fått till någon riktigt bra fart-träning. Killarna är vana vid tunga och lösa spår, de är riktigt starka men har inte riktigt samma topphastighet som vi hade förra året. Men så kan det vara ibland, det är bara att gilla läget 🙂

Vi gick iallefall i mål med lite drygt 1 minut ner till tvåan!

Foto: Josefin Andersson

 

Dag 2.
Vaknar och har ännu mer ont i kroppen och det blåser typ storm! Vovvarna är pigga och glada som tur är 🙂 Kommer till tävlingsplatsen, grejar med allt som ska grejas med. Står i startkön och till å med domaren frågar om jag verkligen mår bra och ska köra 😉 Lite trögare spår idag i och med att det snöat hela natten. Spårteamet har gjort ett grymt jobb men det blir lite mer motstånd för hundarna.

Utökar ledningen och är riktigt nöjd med vovvarna som dessutom gör en fin omkörning av ett A-ekipage!

 

Dag 3.
Sista dagen och febern består! Timmie firade gårdagens tid med att trycka i sig 2 kg färskfoder på kvällen och jag var lite fundersam över hur eller om vi skulle kunna starta på söndagen. Av någon anledning hade de valt att kasta om starterna på söndagen vilket gjorde att vi inte startade förens kl 12. Då hade Timmie bajat 8 ggr och var precis lika hungrig som vanligt 😀 Tur att man ger färskfoder som tas upp ganska snabbt i kroppen!

Tänker att idag ska vi ändå åka hem och då tänker jag faktiskt försöka hjälpa grabbarna lite. Så jag kickar lite och försöker springa med i den lilla branta uppförsbacken som finns, det går väl så där men jag är inte till besvär iallefall 😉

Hundarna börjar kännas lite trötta på slutet men kämpar väl ända in i mål och SM-guldet är vårt!

Foto: Josefin Andersson

 

Våra tider:
Dag 1: 14:22
Dag 2: 15:09
Dag 3: 14:45
Total tid: 44:16

Foto: Irené Ax

 

Efter en snabb prisutdelning började vi den 80 mil långa resan hem. Fördelen med bussen är ju att man alltid har sängen med sig, så när man kör långt och känner sig lite trött så är det bara att stanna å sova en stund! Anlände hemma på gården strax innan kl 04 och det var allt väldigt gött att lägga sig i vår stora 2,4 meter breda säng igen!

 

Efter nästan 2 veckor på vift så var det väldigt skönt att komma hem igen. Under veckorna har hundarna skött sig utomordentligt, de har ätit och druckit precis som vanligt, legat lugnt och fint i bussen trots att det stundtals varit ett jäkla liv utanför och varit bra representanter för både rasen och sporten. Förutom att jag så klart är jättenöjd med våra tider så är jag sjukt nöjd med omkörningarna! Timmie har alltid varit en klippa vid omkörningarna och även om Ebbe är snäll så har han tidigare visat intresse för de ekipage som vi kört om, vilket jag inte alls uppskattar. Jag vill att hundarna ska gå som missiler förbi andra ekipage och nu har jag inte bara en hund som gör det utan två. Duktiga Ebbe som inte bryr sig om andra hundar utan springer förbi och släpper dessutom det omkörda ekipage för att öka tempot! Det är mammas kille det!

Något som också känns extremt skönt är att min hjärnspöke ang Timmies tass nu nästan är borta. Under dessa tävlingar har Timmie aldrig visat något obehag i sin tass. När jag märkte hur hårda spåren var på SM så tänkte jag att detta blir sluttestet för Timmies tass. Och efter 3 dagar på dessa hårda spår så var Timmies tass precis som vanligt <3 Tuffare än så här blir det inte för Timmie så nu räknar jag med att skadan i tassen är helt utläkt.

 

Tack alla som stöttat och hejat på oss! Nu har vi en tävling med släden kvar, Nornäs nästa helg, och sen får vi se om det blir någon eller några barmarkstävlingar innan killarna går på semester 1 maj!