Så, tillbaka till gårdagen fast utan det negativa!

Grabbarna och jag började dagen med att ta en promenad och fundera på nån form av taktik. Vi skulle starta först i gruppen med en VM-deltagare bakom oss. Troligtvis skulle människan ha en otroligt bra skidteknik men då personen i fråga annars kör A-hund så var den stora frågan om B-hunden som nu skulle köras var någe bra. Min skidteknik är ju så där men å andra sidan har jag en såpass bra hund att mina svagheter vägs upp. Framför mig skulle Lisa Lindblom starta i grupp C. Lisa är snabb och har grymt bra meriter (och lever ett helt fantastiskt liv som ni kan läsa om på hennes sida) så planen blev att förhoppningsvis ha lite tur med oss så att vi kom ikapp henne och kunde hålla rygg på henne.

Efter frukost, packning och mer rastning så for vi iväg mot Falun där vi var på plats ganska tidigt för att få en parkering så nära starten som möjligt. Väl där fick jag mina skidor från Hasse som hade vallat dem med mycket kärlek, tusen tusen tack! Prov-åkte dem och jäklar vilket glid!

Man tycker att man är på plats i tiden men tiden bara rinner iväg och helt plötsligt var det dags att börja värma upp Timmie, fixa utrustning och rasta sig själv. Kollade upp ev strykningar i klassen men det var lugnt. Satte på Timmie strumporna men drog av dem igen efter en kort replik från Hasse, brukar bli bäst om man gör som de äldre och visa säger. På med fett mellan trampdynorna för att förhindra isbildning och sen ställa sig i kön. Lisa sticker iväg med en jäkla fart och snart är vi också iväg!

Timmie jobbar på fint och snart hör jag hur någon flåsar oss i nacken. Fan också! Har nästa person redan hunnit ifatt oss?!?! En snabb titt bakåt och jag kan konstatera att jag har en riesen i rumpan, nämligen Gustav Bivstedts hane som även tävlat Barmark-SM men då med Gustavs pappa! Junioren var då inne på sitt andra eller tredje varv och de såg pigga ut! I en utav alla de skarpa kurvorna är nästan all natursnö borta och istället är det isig konstsnö så där passar jag på att slå en liten vurpa 🙂 Så var det liksom avklarat! Upp igen och iväg!

Vi kommer ifatt Lisa och bestämmer mig för att hålla mig i närheten av henne. Varvningen går fint men jag får klämma i med ett ”håll höger” ett par gånger för att Timmie ska gå ordentligt till höger. Vi kör vidare och ska köra detta varv två gånger nu så jag har inte riktigt koll på om allt händer under första eller andra varvet. Iallefall så kommer vi ikapp herrarna ur grupp B som nu börjat starta. Det är en del hundar som jag inte känner till så jag försöker hålla Timmie så långt ifrån dessa som möjligt då jag inte vill att han ska få dåliga erfarenheter utifall-att dessa hundar inte är så trevliga. Vi fortsätter att hänga på Lisa  som tar sig förbi ett par ekipage. En malle kör förbi oss men vi är snart ikapp igen. Vi kör förbi Fredrik med sitt skägg som kämpar på och Timmie reagerar på att oj, här är det ju en riesen 😀 En kort sekunds ofokus som bröts med ett ”framåt!” så var vi på väg ner till varvningen där vi nu ska åt vänster istället. Timmie tar kommandona fint och jag hänger med i 90-graders kurvan som jag tror ska förkorta mitt liv med ett antal år. Ner för backen ut mot skidstadion! Här har många hundar haft problem med fokus då det helt plötsligt blir jättebrett, det i kombination med låga avspärrningar gör att hundarna kanske inte riktigt ser något naturligt vägval. Vi ligger tätt bakom Lisa, hennes grabb och Timmie har inte brytt sig om varandra under hela loppet utan jobbar fokuserat trots varandras närvaro. Mitt på stadion står Solveig och Thia, som båda två ljudligt hejar på 😉 Timmie blir lite ofokuserad, syrran är ju hans spegelbild som han gillar väldigt mycket, men bryts lätt och återgår till att vara fullt fokuserad!

In i sista kurvan ligger vi bakom Lisa innan jag hejar på Timmie som spurtar förbi och in mot mål! Innan vi får reda på strykningarna så är vi i en liten bubbla Timmie och jag, han har kämpat och gått så jäkla bra! Inga problem med omkörningar, inget trubbel med andra hundar, han har lyssnat på alla kommandon och bara skött sig alldeles fantastiskt! Solveig grattar oss och Timmie busar lite med syrran Thia utanför målfållan.

SM har verkligen varit hur roligt som helst trots att vi inte fick någon medalj i lina. Vi har haft ett helt makalöst väder med strålande sol, sporten har fått massor av tid i tv, på webben, i radio och plats i tidningar. Jag har nästan uteslutande fått positiva ord från både tävlande, publik och rasvänner om att jag kör riesen (nåt negativt har jag fått från cockerfolk som inte tycker att drag är en passande aktivitet för cockern…) Jag har fått mejl från styrelserna inom Sv.Riesenklubben som grattar och det är inte utan att man blir rörd av att få så mycket positiv feedback från sin rasklubb och från andra som man ser upp till! Solveig tyckte att min skidteknik blivit mycket bättre sen förra året och det tackar jag verkligen för! Runt om banan har vi haft jättemycket stöd och pepp från vänner och bekanta som stått och ropat på oss.Tusen tack, det gör själva tävlandet så himla mycket roligare! Det var riktigt kul att träffa så många som man bara träffar nån enstaka gång eller som man aldrig träffat i verkligheten utan bara via bloggar eller facebook. Tråkigt nog så har man aldrig tillräckligt med tid för att prata ordentligt med alla när man tävlar, man ska inte bara ta hand om sig själv utan man har ju ett helt gäng med hundar som ska fixas också så jag ber om ursäkt för att jag inte hann ta mig tid till att prata längre!

I höstas var planen att även köra SM i pulka men då detta går i Boden så får vi se hur det blir med det. Att åka 95 mil enkelväg för att sedan kanske få tävla i en klass utan medaljchans känns ju ganska så tråkigt så vi får helt enkelt se. Jag är iallefall grymt nöjd med alla hundarna som jag kört och jag är nöjd med min egna insats! Nästa år håller jag tummarna för att det blir fler deltagare i både 4S-B och WS1-B!

Fler bilder från SM finns i galleriet!