Jag har tre hundar som alla kör drag, som alla har olika egenskaper, som alla har olika förutsättningar och alla har olika positioner och uppgifter i spannet. Neo är en bra spannhund trots sin ringa storlek, han är inte den starkaste och har inte självförtroende eller psyke nog att gå som ledarhund i spannet men kan köras som singelhund i tex canix eller med cykel. I spannet är hans främsta uppgift att vara tempohöjare för säger man ”öka” eller ”vaaaar är figgen?” så springer kampcockern som om det gällde livet! Att han dessutom alltid är så glad tror jag även smittar av sig på de andra hundarna och höjer stämningen lite 🙂

Liam är tack vare sin erfarenhet och självständighet en stabil ledarhund som går lika bra själv som i spann. Han kan gå fram eller bak i spannet, till höger eller vänster och kan sättas ihop med i princip vem som helst. Han lyssnar på kommando i stimmiga situationer och säger jag vänster så går han vänster även om spannet före oss går åt höger. Han lär och uppfostrar nya hundar i spannet på ett bra sätt, lek och bråk är inte okej när man jobbar! Liam gillar att springa och han gillar att springa tillsammans med mig oavsett om jag springer, cyklar eller står på skidor. Jag och Liam är respekterar varandra och litar på varandra, vi är ett team!

Tanken med Timmie har sedan han blev min varit att han ska bli en draghund, som så småningom ska ta över Liams roll som ledarhund och läromästare till nya hundar. För även om man inte vill tänka på det så kommer inte min underbara Liam finnas kvar för alltid. Timmie är en duktig spannhund som kan gå i alla positioner även om han föredrar att gå först, det är även där han gör ett riktigt bra jobb. Han är nästan lika klockren på kommandon som Liam men saknar erfarenhet och självförtroende för att fixa alla situationer än. Timmie älskar att vara först och han älskar att springa, vilket lite förenklat gör honom till en bra spannhund och blivande ledarhund. Vad Timmie dock inte är, märkte jag igår och även idag, är en bra singelhund.

Timmie älskar att springa, men inte nödvändigtvis tillsammans med mig. Igår testkörde jag nya kickbike, en utvärdering av det kommer, där alla tre hundarna var med och selare, två sprang lösa medan en drog. Timmie drar fullt ös, tills dess att han kommer 10 meter förbi Neo och Liam, då stannar han (linan åker in i hjulet, låser hjulet, tvärstopp och jag flyger över både kick och hund) , detta hände tre gånger igår. Tidigare i vinter hade jag något av samma problem när jag körde Timmie själv med skidor, då var det vid varje omkörning oavsett om det var folk eller hundar. Timmie kör full fart, kör om, tvärstannar och jag kraschar på eller över honom. Jag tänkte att det var just omkörningen som var problemet men nu är jag bomsäker på att det är nåt mellan mig och Timmie som är problemet.

Innan vi flyttade till Sälen körde jag Timmie en del själv, bland annat på barmarkstävlingarna och där gick han förbi ekipage efter ekipage utan att sakta ner! Dagen innan SM testade jag banan på cykel med Timmie och trots massa folk i spåret så gick Timmie som en kanon! Men under vintern har något hänt, Timmie har utvecklats som både spannhund och ledarhund men samtidigt mist sina egenskaper som singelhund. Jag trodde att Timmies singelträning från i höstas skulle sitta kvar men tydligen körde jag honom för lite själv. För honom handlar det om att springa tillsammans med spannet, inte att springa tillsammans med mig. Med tanke på att jag tänkt att satsa på minst 2-spann så är det väl inget problem men som sagt, Liam kommer inte alltid att finnas där och stötta Timmie utan Timmie måste kunna springa tillsammans med mig utan annan hund.

Jag tror dels även på att problemet bottnar lite i att Timmie är omogen och inte så självständig. Tex så har Liam ett väldigt stort självförtroende och mod, ibland lite för stort, vilket jag tror gör att han rent mentalt orkar springa utan andra hundar. Han är dessutom tränad till att springa själv redan från början. Timmie har inte lika stort självförtroende som Liam, inte heller samma portion mod som Liam har. Om man säger så här, Liam gör först och frågar sen medan Timmie frågar först och gör sen. En egenskap som är bra i vissa situationer och mindre bra i andra.
Husse har också analyserat lite och tror att med ålder och mognad så kommer Timmie göra precis som pappa Jazzi, en dag så säger det bara – pang – självförtroende och mod sitter där det ska. Jag har kört Jazzi själv ett par gånger och om Timmie blir som han så kommer det inte vara nåt problem att köra honom som singelhund Men jag tänkte ändå ta tag i problem och helt enkelt gå tillbaka till ruta ett, ensamkörning utan störning, retning eller belöning annat än i form av beröm och mys. (För att förtydliga så är belöningar i form av godis eller boll ett jättebra sätt att få en hund att fatta grejen med att dra, speciellt om man har en väldigt omotiverad hund eller sysslar med drag bara som motion. Men jag personligen använder inte kampdutt eller boll på våra pass, förutom vid starträning av valp, jag och mina hundar drar tillsammans som ett lag för att vi älskar att göra det tillsammans, inte för nån boll. Jag tror att det är anledning till att de faktiskt rent mentalt orkar dra släden 50 km i sträck.)
Igår såg jag problemet, idag började vi jobba med att lösa det! 6 km canix med bara Timmie startade vi morgonen med. Timmie sprang skitbra, i 500 meter tills han insåg att nä, det kommer inga andra hundar! Sen sprang han fot, fot fungerar ju alltid annars tänkte nog han.. Inget fick honom att springa före och tillslut stannade jag, lämnade Timmie ett par meter ifrån mig och satte mig på vägräcket för att andas. Höll på att koka av ilska över att hunden så väl vet vad som förväntas av honom men helt enkelt skiter i att görat. Men, det hjälper inte att bli arg utan det är bättre att sätta sig, andas och göra upp en plan. Planen blev att helt enkelt gå med Timmie selad, om han stannade eller saktade ner så att jag kom ikapp honom så skulle jag helt enkelt fortsätta gå vilket innebär att jag gick på hans hasor. Sagt och gjort, att ha en morsa som bokstavligt talat går på en är ju inte så kul tänkte Timmie och slutade sakta ner utan gick istället framför och drog på bra. Ett par gånger försökte han gå ut i diket och kissa, troligtvis nån lugnande grej eftersom han var väl rastad innan, men vid tillsägelse så gick han fram och drog bra igen! Efter att ha gått så ett tag så kunde jag berömma honom lite och då ökade han takten vilket jag snabbt hängde med på och då fick han ännu mer beröm! Sen så susade vi fram längs skogsvägen!

Timmie har beteendet, han har kondisen och han har styrkan. Nu ska vi fokusera på att bygga upp ett självförtroende hos honom och ett bättre samarbete mellan oss två så att han anser att springa tillsammans med mig är motivation och belöning nog. Vi har inget problem med samarbete eller kommunikationen i andra saker som lydnad eller när han körs i spann, det är bara när han körs som singelhund som det blivit problem. Därför blir det ensamkörning ett tag för honom för att nöta in att han springer tillsammans med mig, inte tillsammans med andra hundar. Jag kommer nog fortsatt att ha alla lösa när jag cyklar eller springa men då är det bara löskörning och inget drag som gäller. Den planen kör vi ett par veckor framöver och sen blir det dragvila ett par veckor.
Uppdatering – 26 december 2012
Efter veckor med caniX med Timmie, ett par veckor med dragvila för att bara träna löskörning och sen ett par veckor till med singelträning för Timmie så kändes det okej igen. Timme och jag körde tillsammans igen och när barmarkssäsongen kom igång så visade det sig att all träning gav resultat. Vinst på samtliga tävlingar som vi ställde upp på, inga som helst problem med omkörningarna och Timmie försvarade brorsans SM-guld i BW!