Idag har jag nog mött en utav de mest oengagerade och negativa sjuksköterskor jag någonsin mött. Syrran var visserligen lite stressad men det är fan inte mitt fel att läkaren bestämt att jag ska undersökas, en undersökning som så här i efterhand inte gav mig ett skit. En spiritomi är, förenklat, att man mäter lungkapaciteten genom att först blåsa i en mackapär för att få ett värde, sen tar man sin medicin, väntar och sen blåser igen för att se om det gett nåt resultat. Efter åtskilliga försökt, pust och stön så får sköterskan igång tekniken, vilket de varit på utbildning på för bara några veckor sedan, och vi kan börja. Väntetiden från det att man tar sin medicin ska vara runt 20 minuter, vilket jag läst mig till nu efteråt, efter 10 min säger sköterskan att vi inte har tid att vänta längre utan att vi får fortsätta testet. Under tiden som vi väntat får jag frågan om ”jag inte tänkt på att det kanske bara är allergi?” vilket jävla dum fråga. Hade det varit så enkelt som att jag hade kunnat ta ett piller för att slippa besvären så hade jag väl för f-n gjort det. Sen kom svaret, som jag nu börjar tro är något inövat hos personalen på Sälens Vårdcentral, ”du kanske ska sluta träna?”, det sa nämligen läkaren som diagnostiserade mig med psoriasisartriten också – du får sluta springa så blir det bättre.. Iallefall, tillbaka till dagens besök. När alla proverna är klara får jag inget svar på varför jag gjort testet, vad det visade (förutom det jag kunde se själv att en person med normal lungkapacitet ska ha värdet 9 på skalan medan jag hade värdet 5,5) och att ”oj då, vi har visst testat med en medicin som du inte använder!”.

Ja, dagens undersökning kändes verkligen som om den gav mig något.. Suck.

Idag efter jobbet så tog jag och grabbarna en joggingtur längs elljusspåret som dock inte var tänt. Det var iallefall lite ljust när vi startade men när vi var klara var det rätt mörkt! Neo sprang med sin lysväst medan Timmie gick med en reflexväst som faktiskt syntes rätt så bra, dock inte på bild! Jag och Liam cani-crossade och vi klarade av 6 km på lite drygt 25 minuter i mörkret, utan att ramla 🙂

På bild syns Neo med sin lysväst 🙂