Då så, då var säsongens första barmarkstävling avklarad! Lördag i Falun och söndag i Borlänge, å det är ju såå kul 😀 Förra året körde jag bara en hund varje tävling, i år körde jag alla tre hundarna både lördag och söndag. Kände som en jättebra grej när jag anmälde, nu så här 3,5 mil senare med cykel, kickbike och spring i benen så kändes det som en inte helt bra idé kanske men jag kom ju runt 🙂

 

 

Började lördagen med att köra cykel tillsammans med Neo, 6 km och ja, det var väl som att cykla själv större delen av banan då Neo inte är så stark men det gick bra ändå, matte fick helt enkelt jobba mer. Att köra om var inga problem och inte heller att bli omkörd, inte ens av en snygg huskytik som kom fram och flörtade lite till Neos stora lycka, tills dess att en A-hund kom körandes bakifrån och laddade för att ta Neo. Föraren till den hunden vrålar men hunden når ändå fram till Neo och som tur är så händer inget värre än att Neo blir lite nockad och tycker att situationen är väldigt väldigt obehaglig. Suck. Fick peppa upp honom lite och avslutade loppet men inte med samma engagemang från Neos sida som i början. Fick till svar att a-hunden aldrig tidigare hade sett en sån liten hund… ? Må så vara men det gör det inte mer okej att ge sig på min hund.

 

Foto: Sara Berg

 

Efter Neo var det dags för kickbiken, ett redskap som jag inte allt för ofta använder då jag helt enkelt är kass på att kicka, och Liam. Liam jobbade himla bra och höll galoppen förutom i uppförsbackarna där matte fick hjälpa till och gjorde snygga omkörningar utan tendenser till intresse av andra hundar. Måste säga att jag är grymt impad av de unga tjejerna som kör kickbike med sina stora Vorsteh-hanar, de flyger fram i spåret oavsett om det går uppför eller nedför – lyfter på hatten för dessa grymma tjejer och deras härliga hundar!

 

Dock så hade även Liam en, kanske inte obehaglig situation i spåret, men iallefall onödig. Vi låg en bit bakom ett A-hunds ekipage som pendlade lite framför oss, ibland låg de nära oss och ibland längre fram. När de sackar in igen så kommer vi ikapp fort och jag tänker då köra om för att låta Liam sträcka ut sista biten in till mål. Mitt i omkörningen vänder sig a-hundsföraren om och vrålar till mig att jag ska sluta att berömma min hund och se till att hålla tyst för hans hund  blir nämligen störd av mitt tjoande (!) För er som inte känner Liam så kan jag berätta att om det nåt Liam inte tolererar så är det när folk tilltalar mig med en hotfull röst… Och om jag uttrycker mig så här, det är tur att 1 – Liam satt fast i kickbiken och 2 – att kickbiken har nya fina bromsar för annars hade vi varit avstängda för all framtid. Nåväl, jag saktar ned Liam rejält och håller mig lugn för om jag tänder till så eldar jag bara på Liam ännu mer. Vi kör klart loppet och han gör ett bra race! Väl i mål får jag mig en lektion i hur man kör drag av A-hundsföraren som ”faktiskt har kört drag i 40 år så jag vet ju vad jag talar om”. Med Liam vid sidan så är det bara att andas och hålla sig lugn men det är ju knappast mitt fel att hans hund inte klara av störningar, det är ju inte jag som brustit i träningen och inte förberett min hund på att klara av tävlingssituationen… Är det något jag lärt mig sedan jag hamnade i hundvärlden så är det att antalet år som aktiv oavsett gren inte har något som helst samband med kunskapsnivån.. Med tanke på att denna föraren även var förare till den hund som gick på Neo så gör det mig bara mer säker i den lärdomen!

 

Foto: Sara Berg

 

Så till Timmie då, den hund som inte hade krångel med vare sig omkörningar eller att bli omkörd! Jag sprang med honom och han gick så himla bra, lite värre var det med mig som fick håll och bara hade lust att lägga mig ner i fosterställning och gråta men vi klarade oss. Det är egentligen bara synd om honom som får släpa på den där slösäcken som kallas matte, för han vill springa fort, fort, fort och det orkar inte matte 🙂 Dock var han ganska så nöjd ändå efter lördagen eftersom han efter tävlingens slut fick dra cykeln ett varv!

 

Foto: Sara Berg

 

Efter tävlingens slut så for grabbarna och jag till Avesta för att spendera resten av dagen och även natten hos Timmies syrra Thia och hennes familj. Grabbarna fick pröva på livet som gårdshundar vilket innebär att man äter hästbajs, jagar katter och vaktar emot farliga skuggor! Tusen tack för mat och husrum!

 

 

 

Upp tidigt på söndag morgon för att åter igen köra ett par lopp med samma upplägg som i Falun. Neo på cykel, Liam på kickbike och springa med Timmie! Neo gick bra, förutom när vi närmade oss andra hundar eller någon skulle köra om. Då la Neo av helt och sprang istället bredvid cykeln så att han hade cykeln mellan sig och den passerande hunden… Neo är ingen riesen, Neo är cocker och dessutom en mjuk sådan som behöver positiva upplevelser innan han kan växa i sin uppgift och få lite ”riesen-lynne”. Lördagens minnesbild satt kvar och han tyckte inte helt om andra hundar i närheten. Behöver jag berätta hur otroligt onödig jag tycker att lördagens händelse var? Nu är vi tillbaka på ruta noll när det gäller andra hundar i dragsammanhang, tack och hej till SM för Neos del ”/

 

Liam var trött efter gårdagens, att dra en kickbike med en matte som inte är så duktig på kicken är betydligt jobbare än att dra en cykel! Han gick runt och gjorde det bra, inga problem med omkörningar så tacka gud för hårda hundar där skiten bara rinner av!

Timmie var helt tokig, som vanligt, och första kilometern lät ungefär så här:
Timmie!!
SAKTA
T-I-M-M-I-E SAAAKTA
FÖR SATAN – SAKTA NER!
SAKTAFÖRFANTIMMIEGEDIG!

Inte blev det något bättre av han såg ekipaget framför efter en stund 😀 Det kändes i benen när vi kom i mål. För att köra helt slut på lill-skägget så fick även han dra ett varv på cykel efter tävlingens slut. Alla nöjda, alla trötta.

 

Foto: Sara Berg

 

Så, vad blev resultatet då?

Lördag:

Neo – cykel 6 km – ensam i klassen alltså både först och sist beroende på hur man ser det. 6 km på 19.34 är inte så där jättebra men cykeln väger ju mer än hunden så vad ska man begära? 😀 Han hade dock bättre tid än nån A-hund samt nån C-hund.

Liam – kickbike 6 km – Tvåa, drygt 10 sekunder efter ettan! De extra sekundrarna tackar vi a-hundsföraren för… Även Liam hade bättre tid än ett par hundar i de andra klasserna, inkl hunden till den föraren som skällde på oss.. (vissa straffar gud direkt!)

Timmie – canicross 3 km – vann sin klass!

 

Söndag:

Neo – cykel 5 km – ensam i klassen igen (Kvinnor med B-hundar, vart fan är ni?!)

Liam – kickbike 5 km – ensam i klassen men bättre tid än ett par enspann-kickbike och två-spann kickbike.

Timmie – canicross 3,5 km – vann sin klass igen!

 

 

Så, trots lite tråkigheter så är jag nöjd med grabbarna. Neo gick som förväntat, bara tråkigt med omkörningen då och att vi nu har en del jobb framför oss. Liam gick också som förväntat, han är inte van att dra kickbike men gör alltid sitt bästa! Trots att han går mediokert på träningarna så tar han i på tävling. Timmie gick bättre än förväntat, inte för att jag trodde att han skulle gå dåligt utan han gick från bra till bäst! Han fixade starterna skitbra, inga problem med omkörning och inte heller med funktionärer eller fotografer i buskarna! Dessutom har vi träffat massa trevligt hundfolk, det är alltid lika kul 😀 Grattis alla till era fina resultat, främst till våra skäggiga vänner Hans och Lack som sopade banan i sina klasser, och tack till Falu draghundsklubb och Södra Dalarnas draghundsklubb för två bra arrangerade tävlingar!

 

Timmie vann lite mat!

 

Men det är inte bara vi som varit duktiga i helgen, Thia har varit ute och tävlat igen! Nu var det lydnad och det blev naturligtvis ett första pris på 191,5 poäng (rätta mig om jag har fel Solveig) och numera heter hon LPI Deen’s Thia! Grattis 😀

 

 

Nu vilar vi oss iform ett par dagar 🙂 Bilder från helgen finns i galleriet!