..-3 grader och svag vind. Och idag har jag inte varit instängd på jobbet 😀 Woho!!

Idag är det som sagt Liams födelsedag och den har vi firat utomhus, jag på släden och grabbarna framför, i fyra timmar och 45 minuter 🙂 Liam, min klippa, har gått som ledarhund i fem timmar. Bara gå, gå, gå, gå, och gå. Aldrig någon att springa efter, springa om eller jaga, utan helt själva och då krävs det allt lite huvud för att rent mentalt orka gå kilometer efter kilometer, mil efter mil utan någon som helst motivation framför.

Timmie gick också som ledarhund tillsammans med Liam i drygt 2 timmar sen tog hjärnan slut och han förflyttades bak till mig där han fick springa kopplad bredvid släden. Timmie fungerar inte så bra som wheel-dog (alltså närmast släden) för han hatar att ligga bakom andra hundar, då ska han förbi till varje pris vilket resulterar i att jag får stå på bromsen för att förhindra att han springa i rumpan på de framför och till slut kommer han att spränga sig själv. Alltså, det är bättre att han får springa kopplad bredvid mig, vilket av någon underlig anledning går superbra! Efter ett par kilometer bredvid matte så hade Timmie tröttnat och var redo att hjälpa brosan längst fram i spannet igen. Alternativet hade varit att låta Timmie springa lös men Timmie är smart och jag vill inte att han ska börja lära sig att ”om jag stannar när jag är trött så får jag springa lös = göra vad jag vill”. Att springa i spannet ska vara det roligaste som finns, det andra och enda alternativet är att springa bredvid matte vilket ska vara trååååkigt!

Neo då, ja, han har sin plats i spannet och jobbar stenhårt men väger man lika mycket som släden gör helt opackad så kanske det inte alltid märks så mycket 🙂 Men, han har kul och han har en viktig uppgift som tempo- och motivationshöjare!

Idag är för övrigt första gången på hela vintersäsongen som jag stått på släden och inte frusit! Det har ju varit lite varmare än tidigare idag men jag tror tyvärr att det är en kombination av varmare väder och feber som gjort att jag inte frusit. Nu väl hemma så fryser jag och nyser stup i kvarten. Men, att stå på släden i makligt tempo, med solen värmande i ansiktet medan talgoxen spelade och hundarna jobbade är helt klart värt att få lite högre feber!

Fler bilder finns i galleriet!