Nja, inte här iallefall.. Somliga tycker ju att det är skönt med någon hemmadag när de varit borta ett tag, det har inte vi tid med!

Igår morse var det upp tidigt för att åka till Brandstationen (me like!) i Karlskoga för räddningsträning. Ytterliggare en anledning till att älska räddningsträning, väderförhållande ute: -12 grader, snö, blåst och iskallt, väderförhållande inne; varmt, torrt och ”ganska” rent 🙂 Körde som sagt inomhus där Liams tomskällande blev bättre och bättre för varje figg, kanske finns det ett ljus i tunneln? Vidare blev det en del hantering och lyft som direkt följdes av ett sök, vilket så klart inte vad något problem.

Neo fick träna lite han med och den främmande miljön var inget problem, inte ens gallertrappan fick cockerrockern att backa. Han fick lite mörkerträning och vi tog ett kliv framåt i träningen genom att nu faktiskt koppla på näsan och inte bara springa efter synliga figgar eller pop-uper. 

Idag var ännu en morgon då mobilen ringde alldeles för tidigt, men inte utav alarmet utan nu var det promenadsällskapet som undrade om vi var redo – mmja? Vi är klara om 10 minuter 🙂 På med kläder, packa ned fika och ut till bilen för att åka vidare till Sörmon. Promenad med ett stycke helgalen Vorsteh och en något mindre knasig Setter i snö upp till knäna, behöver jag säga att det sög rejält i benen? Neo blev nedmölad av Mira ett antal gånger tills storebror Liam klev in och gav igen för gammal ost genom att tackla ned Mira och helt enkelt lägga sig över henne i snön så att hon inte syntes 🙂 Härligt att alla idioterna kommer så bra överens 😉  

Träffade sökgänget efter promenaden och körde snösök med Liam, som idag varit helknäpp – totalt galen i kopplet, vägrat hoppa in i bilen (till den grad att jag fick ta i ifrån tårna och trycka in honom i bilen) för att sedan sitta å yla medan vi väntade på vår söktur. Övertaggad i söket där han sprang rätt ibland, ibland grundade, ibland stannade och ibland sprang fel. Näst sista figgen tog hur lång tid som helst då figgen inte låg där jag trodde att den gjorde och vinden låg åt fel håll å kunde därmed inte hjälpa honom. Efter omskick efter omskick så fick vi reda ut vart figgen låg, gå rätt och vinda in den, skallmarkering i kopplet och figgen hittade – inte svårare än så 😉 Efter den erfarenheten så kanske Liam har fattat att jag inte pekar och riktar inom honom för att jag tycker att det är roligt utan att det faktiskt finns en mening med det. Avslutade med en flyende figge som hade den älskade tomtebollen. Snön sög även rätt bra hos Liam men inte mer än att han hade massor av energi kvar att jaga efter tomtebollen!

Neo fick vara vallningshund tillsammans med Bästa som jobbade för kung å fosterland för att få igång Neo i lek som hade fullt upp med att ta sig fram i den djupa snön. Neo hittade däremot en annan vän, en liten staffefröken som var mer i hans storlek och typ 🙂 Så söta så söta! Tog inga bilder idag eller igår men vet att det sköts flitigt med andra kameror så jag hoppas att det dimper ner lite bilder i mejlboxen!

Imon hade jag tänkt att premiäråka skidorna, rapport (om vi överlever) kommer imon!