220 mil och ett antal timmar i bilen så är nu jag och den manliga delen av Team Skägg tillbaka i Lima igen. Flickorna har åkt hem till sina respektive hem igen och jag tror att de är nöjda med de senaste veckornas äventyr!

Från Sälen till Ammarnäs är det långt, jäkligt långt! Men, med en ljudbok, en påse godis och bra musik så avverkades de drygt 85 milen i helt okej tempo.

 Att åka bil med hund innebär ju att man måste stanna ibland för att rasta och då passar man ju samtidigt på att sträcka på benen ordentligt 🙂 Just det ja, hur får man plats med fyra hundar i en golf? Enkelt, man är jäääkligt bra på att packa! Släden fick åka på bilens tak tillsammans med all hundutrustning som låg i takboxen (va fan gjorde jag innan jag hade takräcken och takbox?!?) Min egna packning fick åka i framsätet, Liam och Thia satt i baksätet medan Trollet och Timmie delade på baksätet. Så där, inga problem och vovvarna kunde både ligga, sitta och stå utan att göra det på varandra!

 

Nåväl, efter drygt 13 timmar på vift så var vi framme och kunde installera oss i lagets stugor. Det var efter att jag fått lånat en mobil från tävlingsledningen för att ringa till min lagledare då Gud tydligen glömde Ammarnäs när han gjorde telenors täckningskarta. Blir till att köpa en Telia kontantkort och sätta in i den gamla ifåånen för att kunna ha kontakt med omvärlden när jag är ute på vift norr om Sälen från och med nu..

 

Dag 1 – Sol, sol och sol..
Vi körde sista sträckan och efter en dag med sol, regn, hagel, sol och mera sol så var det vid 15-tiden då jag körde ut på min sträcka mjukt – jäkligt mjukt! På älven gick det inte att galoppera för hundarna, de sjönk ner i snön ned till bröstet på ett par ställen coh kraschen var ett faktum. Fyra hundar i en stor hög tillsammans med linor.. Skaderisken blir dessutom stor så det var bara att be hundarna att sänka tempot efter det och köra försiktigt in i mål. Det är fördelen med att köra för Riesen i Norr, vi är inte där för att vinna utan för att komma i mål oavsett tid 🙂
Tid: 36:24 Sträcka: 9 km Placering: 36 av 36 på sträckan

Henke och Zorro har kommit in till sin växling

 

Dag 2 – plusgrader..
Ny taktik, fyrspannet startar på andra sträckan för dagen för att då kanske få lite hårdare spår innan solen hinner mjuka upp snön. Det var plusgrader på natten så spåren var fortfarande mjuka. På denna sträcka var dock drygt hälften längs med en skogsväg där det var lite hårdare än på isen. Ingen galopp på isen pga skaderisken utan där fick de snällt trava, när de väl fått bröta av sig den första km, och istället öka i skogen. Hade ett par bajsstopp där jag stannade och lät dem görat klart, vet att det finns de som tvingar hundarna att görat i farten men så jäkla bråttom har jag inte att hundarna inte ska få skita i fred.
Tid: 54:29 Sträcka: 13 km Placering: 36 av 36 på sträckan

Toke och Malin på väg in i mål!

 

Dag 3 – Dags för matte att jobba lite..
Flickorna fick idag vila och stället fick grabbarna släpa på matte som stod på skidor! Först ut var Timmie som fick dra 5,5 km där vi startade tillsammans med en boxer 🙂 Vi körde förbi men kom därefter inte loss från ekipaget. Som tur var kom det en skoter som slet Timmies koncentration från boxern och framåt – full fart från isen och in i skogen! Där stod Cissi beredd med en supertaggad Liam som fick ta Timmies plats. Full fart ner för en liten backe och in i skogen med matte skrikandes bakom – SAKTA! Lyssnade han? nej.. Höll på att dö men jag stod på benen. Ut på isen igen, ett par km med vatten och sorbé upp till anklarna. Kul? Nej. Bara att inse att här blir det då rakt inte nån rekordtid för min del! Lika bra att ta det lugnt och träna skejtteknik, sagt och gjort – matte tränade teknik medan Liam drog, drog och drog.
Tid: 52:55 Sträcka: 14,5 Placering: 31 av 36 på sträckan

Cissi och Emil påväg ut från start!

 

Dag 4 – MINUS GRADER!!
Inför sista dagen på tävlingen så hade vi minus grader 😀 Wohooo! Det innebar att spåren på isen var hårda och likaså i skogen! Nu jäklar skulle spannet få lite fart under tassarna! Vi fick köra sista sträckan och därmed få gå i mål i Vännäs efter fyra dagar och 40 mils tävlande.

Vi startade ett 10-tal meter efter ett 6-spann av siberian huskys och var inom loppet av ett par sekunder ikapp och förbi det ekipaget! Körde nån kilometer på i älven och ser att det är halt. Liam är runtinerad och ser vart han sätter tassarna och väljer alltid bra underlag. Timmie har även han börjat lära sig att läsa av terrängen och halkar inte. Thia springer bakom Liam och följer hans rörelser noga, inte heller hon ser ut att halka. Trollet däremot är orutinerad och har inte lärt sig att varken läsa terräng eller ledarparet. Jag ser att hon vinglar till och pang – hon har ramlat och har inte en chans att komma upp på benen igen. Bara att ropa – Stanna – varpå hela spannet stannar på isen. Här är jag så jäkla glad att jag har lydnad på mina hundar!! De stannar, står helt stilla och fullt fokuserade framåt medan jag går av släden, fram till Trollet som nu ställt sig upp, känner igenom henne och klappar om henne. Får en viftande svans till svar och hon är okej. Går bak och ber dem att starta och vi är iväg igen till ljudet av ett gäng applådernade skoteråkare som sett hela spektaklet!

Vi kör och 6-spannet börjar knappa in. De små sibbarna är fasiken snabba när det kommer till plana sträckor! Ber hundarna öka, de lyssnar och det jagande spannets lucka slutar att minska men växer inte heller. Håller på att ramla ett antal gånger, tävlingssläden väger inte många kilo och på hal is halkar den omkring hela tiden. Älvkörningen är över och vi ska köra upp på älvbanken och ut över ängarna, hundarna kör full galopp upp över älvbanken, påhejade av publik och funktionärer, över en väg och ut på ängen! Det går först lite nedför och sedan blir det återigen platt, 6-spannet tar in och jag säger att det är okej att de kör om. De kör om men sen börjar det gå lite uppför, vi kör om igen och skylten ”1 km till mål” syns. Woho! – Kom igen vovvarna, nu ökar vi! Alla vovvarna fattar direkt och lägger i sista växlen. Igenom lite skog, in i en tunnel och ut på en åker där målet syns!

Det går nedför och 6-spannet tar i kapp. Hennes hundar bryr sig inte om mina och mina bryr sig inte om hennes så vi ligger bredvid varandra och kör sista biten in i mål till ljudet av publikens applåder och uppmuntrande rop! I målfållan är det fullsmockat med folk och för att inte dundra in i alla människor så bromsar jag ned hundarna lite som då lyckas urskilja ett gäng med hoppande, flaxande och ropande människor som är våra lagmedlemmar. Tid: 25:53 Sträcka: 8,5 km Placering: 26 av 36 på sträckan

 

Jag stannade inte till prisutdelningen sista dagen utan for hemåt men fick höra att tävlingsledningen nämt mitt spann som säkert fått många att höja på ögonbryren längs med tävlingen. Vi kanske inte vinner allt men vi är nog med största säkerhet det ekipage som flest lägger märke till och kommer ihåg!

Team Skägg – Timmie, Liam, AC, Thia och liggande är Trollet.

 

Jag är riktigt nöjd med mitt lilla team och även om vårt lag kom sist av alla så är jag stolt över vovvarnas prestation! Liam är min klippa och han går alltid att lita på <3 Han kanske inte har någon ferrarifart som Timmie men han är stadig och oavsett vad som händer under ett race så vet man att han fortsätter att springa, kilometer eller kilometer, mil efter mil. Timmie har jobbat riktigt bra och jag ser fram emot att följa och uppleva hans fortsatta utveckling. Han är ännu ung och har framtiden för sig! Thia har också utvecklats riktigt bra sedan jag testade henne första gången i november och hon bara fortsätter att bevisa att riesen är utmärkta draghundar. Trollet som mer eller mindre varit en ren nybörjare har den senaste veckan gjort klockrena starter, lyssnat på alla fart-kommadon och inte krånglat det minsta. Även om hon stundvis varit trött och kanske inte hjälpt till med dragandet så mycket utan mest sprungit med så har hon alltid varit glad och efter en stunds dragvila har hon själv gått upp i tempo!

 

På den sista sträckan på dag 4 kom vi faktiskt på plats 26 av 36 och det är fan inte fy skam! För er som inte vet så är Vindelälvsdraget en tävling där alla tävlar mot alla, oavsett om du är man eller kvinna, kör en hund eller åtta hundar, skidor eller spann, vorsteh eller chihuahua så tävlar vi alla i samma klass. Det vinnande laget, Non-stop, består enbart av världsmästare från olika länder alltså eliten av eliten, så ja, då kanske ni förstår att man inte kan vara annat än nöjd! Och ja, kanske borde jag vara lite stolt över mig själv också? Jag har fått höra att det inte är alla som skulle ta fyra hundar, köra upp över halva landet helt själv för att träffa människor jag inte känner, coacha och motivera mina hundar att fortsätta trots snögägga upp till bröstet och trots att de är trötta och inte ser ett enda ekipage framför dem, tre utav dem är dessutom unga och två utav dem mer eller mindre orutinerade. Frågan är dock det är egenskapen ”mod” eller egenskapen ”galen” som driver en, skillnaden är kanske hårfin 😉 Det var iallefall kul som satan och att få stå bakom släden medan hundarna galopperade i mål till publiken applåder var helt klart värt alla timmar och milen i bilen!

 

Tack lag 21 – Riesen i Norr – för att vi fick vara med! Vi kommer nästa år igen 🙂

Tack Henke och Anna för att jag och fyra riesens fick invadera ert hem i Umeå!

Tack Solveig för lånet av Thia och Nina för lånet av Trollet!

Tack arrangörerna och alla funktionärer som gör denna tävling möjlig!

 

Fler bilder finns i galleriet!