I helgen har vi prövat på nåt nytt, rallylydnad! Liam har visserligen tävlat detta förut och har en inofficiell uppflyttningspinne i det men i fredags blev sporten officiell och igår prövade vi våra vingar i detta. Liam var inte anmäld utan fick agera bilalarm, en uppgift som han lyckas mycket mycket bra med 😉 Om någon går inom en meter från bakluckan så går alarmet! Neo och Timmie var däremot anmälda till varsin klass på morgonen och en efter lunch!

Timmie stod för teamets tröttaste hund! Vi sov hos farmor i fredags natt och då matte hade glömt hans sovtäcke (ve och fasa!!) så gick hela natten åt att försöka hitta nånstans att ligga för Timmie. I mattes säng gick inte, där sov Liam och i morbror Alexanders säng gick inte för där sov Neo. Resultatet blev en trött 1-åring som vandrat omkring hela natten och därmed var rätt så trött under tävlingen! Han la sig ner på ipo-inkallnings-positionen flera gånger vilket han aldrig annars gör och var inte alls med ”/ Trötthet i kombination med tropisk hetta och en extremt hög luftfuktighet, regn på morgonen + 29 grader varmt, gjorde att unghundshjärnan la ner. Men jag är ändå rätt nöjd med honom och fick vi avsluta bra då sista skylten var ”sitt – spring” och med en dragtränad riesen så var det inte svårt att få fart på den sista sträckan i mål 😀 Sen ja, lite snörpligt att sluta på 69 poäng av 100 där 70 poäng är godkänt (men han är ju en riesen och det går troll i mina riesens prestationer när det kommer till bedömningssporter 😉 )

Neo stod för teamets prestation med 98 poäng på morgonen och 79 poäng på eftermiddagen där det var en evigt viftande svans som glatt gick hela banan 😀

Vidare i Göteborg har vi även hälsat på min morbror Janne som hjälpt mig att byta olja på bilen, tusen tusen tack! Du är bäst <3 Timmie fick komma ut och miljöträna lite då verkstaden som morbror jobbar i är benäget på ett stort sågverk! Det är där som Neo och Liam byggt upp sina totala orädslor för miljöer.

Jag skulle egentligen tävlat i dag med och då tror jag att Neo utan några som helst problem hade tagit Rallylydnadsdiplom för nybörjarklassen men helt ärligt, trots att jag är skitnöjd med hans prestation och så stolt över honom så var det inte alls samma rusch eller kick att vinna! Jag tävlar för att jag gillar att vinna, så enkelt är det. Jag gillar känslan att ha vunnit, även om jag för den sakens skull inte behöver vinna över någon annan, och den kicken man får är så härlig. Men, som med allt annat inom mitt hunderi, så har draget satt sig i både hjärtat och hjärnan, så väl även i jakten på vinst-ruset. Det finns ingen härligare känsla än att få kliva av cykeln efter ett race med Liam, så trött så benen skakar och haft så jäkla roligt loppet igenom – det ger en kick! Men jag är nog helt enkelt beroende… dragberoende! Den känslan hade jag inte alls efter gårdagens prisutdelningar i rallyn, även om jag som sagt är jättenöjd med grabbarnas prestationer, utan det kändes mest likgiligt. Därför åkte jag och grabbarna hem igår för att äntligen få en ledig dag hemma utan en massa måsten, kommer inte ihåg när jag hade en sån helg sist.