Vår husse kör oftast skoter till jobbet men efter en lång dag igår så åkte han med mig och Neo hem i bilen. Det innebar att vi fick kliva upp tidigt för att köra husse till jobbet, när man är van att gå upp nån gång efter 9 så är 07:00 alldeles för tidigt.. Men, inget ont som inte har något gott med sig! Väl i Hundfjället, strax innan kl 08:00, så kunde jag ta en skoter och lösköra hundarna utan att behöva oroa mig för förvirrade turister i spåret! Vi har ett privat skoterspår där ingen annan får åka men det händer att folk åker fel ibland, och alla tycker inte det är så kul när man kommer i 25-30 km/h med tre lösa hundar 😉 Spåret är hyffsat kuperat med ett par små myrar där hundarna kan få sträcka ut ordentligt mellan backarna. Vi körde 20 minuter, hade en kort vila och sen 20 minuter hem igen med en snitthastighet på ungefär 23 km/h, helt okej med tanke på terrängen!
Något som slog mig idag är att jag saknar mina vänner i Värmland väldigt mycket och vi har ju tänkt att flytta tillbaka till Karlstad i framtiden men just nu får jag ångest av bara tanken att lämna det här underbara stället. De träningsmöjligheterna och den vardagslyx som vi har här kommer jag aldrig att få igen.
Sv: Usch vad hemskt, ja det är ju mardrömen det! 🙁
Det ser så himla härligt ut att kunna åka sådär, det får en att längta sjukt mycket till fjällen! 😀
UNDERBARA bilder! Förstår om du inte vill lämna det.
Sådär brukar jag oxå köra nät man vill att hundarna ska jobba upp kondisen. Körde stadigt 10-25km/h tempo med spurt i backarna förra helgen vi tränade. Hade nöjda hundar sen! 🙂 har du nåt annat bra tips på backträning för hunden?
Njuuut!!!
Hade gärna FLYTTAT upp åt 😉
Ser fantastiskt fint ut! Vi kommer och inspekterar trakterna i veckan.
Jag anar den ångesten du skriver om, vi har nedräkning här i Norge då vi skall lämna ”vårt paradis” nästa helg och flytta tillbaka till Göteborg. Allt har ju sina för o nackdelar, att lämna naturen och lugnet mot storstaden men samtidigt då få tillgång till familj och vänner. I den bästa av världar hade jag ju gärna sett att familj och vänner emigrerat till Norge… 🙂
Det som gör ont i hjärtat är att Hedda inte kommer kunna få springa på några fjäll på ett tag och mister sin turkamrat hunden Alma. Men man får försöka kompensera så mycket det bara går i Göteborg tills man finner det där huset på landet med skog o mark runt knuten.