I fredagskväll var det fredagsmys eller fest hos många men inte hos oss. där var det full aktivitet med att packa och valla!

Husse hem från jobbet strax innan natten gick från fredag till lördag. Men något var fel. De senaste dagarnas exem hade exploderat över hela kroppen på honom och både tunga, ögon och framförallt läppar var svullna. Enligt husse var det ingen fara men för en annan som har allergier så vet man att svullnad i munnen kan vara livshotande. Efter mycket övertalande ringde husse sjukvårdsupplysningen som snabbt sa: ring ambulans – nu!

Bara att sätta sig i bilen och börja köra mot Mora. Här kan det nämligen ta ett par timmar innan en ledig ambulans infinner sig. I bilen ringde vi SOS som fick tag i en jourhavande läkare i Tandådalen, bara 2 mil bort. Väl där proppades husse full med tabletter och vi kunde åka hem när läkaren konstaterat att det inte var livshotande. Väl hemma och i säng slog klockan 02:45.

Kl 05:45 ringde klockjäkeln och det var bara att stiga upp för att göra sig i ordning mot Sveg. -25 grader. Osäkert om tävlingen skulle bli av eller inte men chansade på att den skulle gå som planerat. Ut för att packa bilen, fan. Sidodörren har frusigt fast. Suck! Nåväl. Husse tog bort mellanväggen till skåpet för ett par veckor sedan så det blev att lasta in allt via förarhytten, inkl den otympliga pulkan. Mot Särna! Första 3 milen var som att köra på en isbana och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag inte fick möten vid de tillfällen när vägen svängde men inte bilen.

2 mil kvar till Särna. Trött som satan. Väl i Särna hoppar Lina in i bilen och energin fylls på! Väl framme i Sveg är det kallt, -22! Annika med Liams favorittjejer Arwen och Siri trotsar kylan för att komma dit och heja på oss 🙂 Timmie vägs in på 33 kg och pulkans vikt fixas till 17, 1/2 kg över vad vi ska köra med för att vara på den säkra sidan. Bangenomgången flyttas fram en timme i väntan på att temperaturen ska stiga. Vid genomgången görs det klart att banan kortas ner pga kylan till 2×3 km istället för den meriterande sträckan på 2×5 km. Frågar om jag får köra meritering på egen risk men regler är regler. -17 gäller för förarnas hälsa, inga regler finns för hundarnas.

Domaren gör vad han kan men har naturligtvis regler som han måste följa. Efter en sväng till banans högsta punkt konstaterar han att temperaturen där är varmare och frågan om huruvida meriteringen blir av eller ej lämnas öppen. Jag är något grinig. Har knappt sovit nåt, gått upp tidigt för att åka nästan 20 mil enkel väg och så får jag kanske inte meritera!! Grinig var ordet.

Går iväg för att starta bilen, för att upptäcka att dieselvärmaren dragit ur batteriet. fan! Annika är rutinerad och har långa startkablar, Lina hjälper till och snart är bilen igång igen! Kör en sväng för att ladda batteriet och tillbaka på tävlingsplatsen möts jag av en dansande Lina – meriteringen blir av! 😀 möter domaren som säger att nu är det bäst att vi kör fort nog så att han kan godkänna vår tid som meriterande. Hälsar tillbaka att vi tävlar inte för att det är kul, vi tävlar för att ta cert!

Den nästkommande timmen består av förberedelser. Byta om, fixa utrustning, rasta och värma hund. Värma sig själv. Till min hjälp har jag två superhandlers som fixar med det mesta och ger mig tidsuppdateringar.

Starten går! Timmie är taggad och verkar inte bry sig om pulkan som glider lätt tack vare min supervallning! Vi kör snart ifatt A- hunden som startade innan oss och ligger där bakom tills vi ska svänga av mot 5-kmsspåret. Fram tills dess har föret varit super! Men vi är de första som kör på 5kmarn och där ligger det ett lager snö ovanför den hårda botten vilken gör att det går betydligt trögare men vi kämpar på! Banan är kuperad, väldigt kuperad så det bränner lite i låren i vissa backar.

När 5 kmsslingan möter 3 kmsslingan blir det till att tvärstanna Timmie då det kommer tre ekipage från 3 kmarn. Skönt att ha hund med lydnad! Snabbt efter ekipagen och gör en omkörning av en malamute-vän för att sedan köra förbi en okänd grönländare. Ut på varvningen som börjar med en låååång uppförsbacke. Mitt i backen står domaren och frågar hur det går, ”det går bara fint!” får han till svar och Timmie gör en ansatts till att hångla upp domaren som han vid det här laget känner ganska väl.

Vi kämpar vidare och det känns bra! Timmie håller galopp nästan hela tiden, att galoppera i de uppförsbackarna med 60 kg förare + 17 kg pulka är lite väl. Men Timmie känns taggad och jag orkar hjälpa till hyffsat bra! Vi kör andra varvet och kommer in på målområdet. Timmie spanar in publiken längs med området lite för att sedan spurta mot Annika och Lina som väntar med täcke och jackor.

Efter nedvarvning, strech och mat är det bara att vänta. Det blir sedvanlig prisutdelning och sen är det dags för domaren att berätta om meriteringarna. Vi är två som kört för meritering och jag får komma fram.
– Tror du att tiden räckte till nu då?
– ingen aning men jag hoppas det!
– du får titta i boken!
Får min tävlingsbok och där står det. cert!

Vi körde själva i klassen och resultatet blev 32:12 min på 10 km. Den andra som körde var en herre som körde samma distans med sin B-hund på 34:40 minuter. Herrarna brukar vara snabbare än damerna men så var inte fallet idag. Bara för att man vinner sin klass eller är själv så innebär det inte att man automatiskt får cert utan domaren får bedöma om tiden är godkänd med tanke på banan och väderförhållanden. Vår tid blev cert-godkänd men herrn var dessvärre lite för långsam.

Tanken var att Neo och Liam skulle köras efter tävlingen men då att blev förskjutet så fanns det ingen tid till det. Lina och jag firade med mat från Sibylla innan vi for hemåt. Väl hemma blev det att hoppa in i duschen, svida om och sen åka iväg för att käka middag. Sen råkade husse köpa en snöskoter också så innan vi har hemma, efter att ha arrangerat med bilar och släp, så var klockan 02:00. Något trött somnade jag innan huvudet landat på kudden.

Tack Annika och Lina för sällskap, mat, markservice, bilservice och allt hejande! Jag är nöjd med tävlingen, vädrets makter rår tyvärr ingen på och banan var tuff men rolig. Jag är nöjd med min egna insats och grymt nöjd med Timmie som fixade täta omkörningar, en matte som stundvis hade dålig balans och som körde med pulka mer än 2,5 km!

F*ck Jantelagen – we rule!!

Skånedraget höstversionen 2012