Då var 2016 över och det är dags att summera året som gått. Ännu en gång kan vi konstatera att vårt liv bäst beskrivs med orden ”det blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå”.

 

Bussen
I januari tyckte Fården att det var ett utmärkt tillfälle att sjukskriva sig, vilket för en annan innebär typ katastrof! Dels då vi bor på landet och är helt beroende av att ha två bilar och dels då vi har så många hundar så vi får helt enkelt inte plats i en vanlig personbil. Sjukskrivningen blev en spark i baken att ta tag i utmaningen att skaffa en större bil, och till slut fann vi den. Bussen.

Den är frihet på fyra hjul. Man får plats med typ allt och lite till! Då vi numera består av fyra tvåbenta i familjen så blir det lätt en hel del grejer när vi ska iväg, då är den guld värd! Alla hundarna har gott om plats och när jag ska iväg på tävling så innebär det att jag slipper leta boende då jag har sängplats i bilen. Nackdelen är att jag nu aldrig kommer att kunna ha en vanlig bil igen!

 

Bäbisar
Moa fyllde 1 år i juli vilket firades samtidigt som vi även firade att jag och husse fyllde 30, med en sommarfest. Moa växer och frodas, hon springer omkring bland hundarna och även om hon inte säger några ord så förstår dem varandra alldeles utmärkt via kroppsspråket.

I slutet av året gick vi från att vara tre till att vara fyra personer. Det var inte riktigt tänkt att ha två barn så tätt men det blev ju bra ändå 😉 Maximilian föddes i december och är nu i skrivande stund lite drygt 4 veckor gammal, en enkel bäbis som sover och äter – än så länge :O

 

Tävlandet
I och med att jag vart gravid igen så blev det inte så mycket tävlande i år.  Foglossningar, hjärtklappning, ledproblem och lite annat smått och gott gjorde att hela barmarkssäsongen fick ställas in. Att ställa sig på trehjulingen var inget alternativ. Så till alla er som haft problemfria graviditeter och kunnat träna och till och med kanske tävlat – grattis!

(Foto: Josefin Andersson)

Men lite tävling hann vi faktiskt med, på snö! En tävling på ”hemmaplan” i Värmland, två tävlingar på vår norrlandsvecka och en tävling i Dalarna. Vi placerade oss längst upp på pallen i samtliga tävlingar, snabbast av såväl B som C ekipage och ibland även snabbare än några A-ekipage. I Norråker var vi faktiskt snabbast av både A,B och C ekipagen och i Åsele efter så vann vi SM i grupp C.

 

Valpar
Under året hade vi en hel del valpar att se fram emot!

Planen var att para Nikki som beräknades löpa under mars/april. Mars kom, och gick. April kom och gick. Maj kom och gick. Inget löp. I oktober (!) tyckte hon att det var dags att löpa vilket gjorde att valpplanerna gick helt i stöpet. Att få en valpkull samtidigt som en bäbis var beräknad var inget alternativ. Vi hoppas istället på att hon löper så att det passar bättre under 2017.

Timmie blev pappa för andra gången, nu tillsammans med en svensk riesentös vilket resulterade i 8 valpar vilka vi ser fram emot att följa!

Efter år av funderande så kom våra första blandraser in i flocken i somras, två små greysters – Loke och Freja! De har gett mig fler gråa hår än vad de andra hundar gett mig tillsammans under 10 års tid men är ack så trevliga. Dessvärre har tillökningen inte varit problemfri, bland annat har den gett upphov till ständiga konflikter i flocken och efter att ha jobbat med det i flera månader så tog jag till slut beslutet att omplacera dem. Under dessa månader har jag haft fler slagsmål i flocken än vad jag haft sammanlagt under alla år som jag haft mer än en hund och det fungerar bara inte. Loke och Freja har inte en ond cell i kroppen men deras mentalitet passar inte ihop med riesenmentaliteten.

Ibland blir det inte som man tänkt sig och att ha en fungerande vardag är viktigare än de 5-10 tävlingar jag gör per år. Det känns jättetungt att omplacera dem då jag sett fram emot att köra blandisar så länge och haft lite framtidsplaner, men det kanske finns någon mening med det här också?

 

Det kommande hundåret då?
Ja, i och med att valparna for så försvann en del av mina framtidsplaner och jag har funderat på hur jag ska gå vidare. Jag kan absolut tänka mig blandraser igen men kanske då en annan typ eller från andra linjer eller vuxna omplaceringar som passar bättre in i vår flock och vår vardag. Om det blir nån annan typ av blandis eller om det blir flera B-hundar återstår att se helt enkelt.

Nu ser jag fram emot att komma ut och tävla igen! Närmast i kalendern står ett par 2-spanns tävlingar och i år är det flera av mina B-hundsvänner som köpt sig släde och tänkt köra 2-spann! Det ska bli så himla kul att få se och köra emot dessa ekipage, som av någon underliga anledning nästan bara är riesenteam 😉