Så lagom pigg kl 05 när klockan ringde men det var bara att släpa sig upp för att ge sig ut på en cykeltur. Det är just steget från liggandes i sängen till att stå upp som är det tuffaste, när man väl är uppe så är det helt okej.

Blandade grusvägskörning och MTB-spåren, gick bitvis jävligt tungt i den djupa sanden. Då får man kämpa på, speciellt med 10 kg springerspaniel på ryggen.

Var tydligen uppe i 75 km/h ett tag enligt runkeeper 😉 nja, så fort gick det inte riktigt. Hastighetsmätaren på cykeln visade toppar på runt 40 och det är lite väl fort men med strumpor och mjuka singeltracks så är det ändå ganska skonsamt för kroppen.

45 minuters körning som gick hyfsat bra förutom att vi träffade på en granne med tre hundar. Kopplade bröderna skägg för att cykla förbi. Hennes hundar tyckte vi var himla intressanta och när skäggen såg att det var en aussie med så var intresset besvarat! Mestadelen av kontrollen försvann och skäggen va tvungna att hälsa på, vilket visserligen gick bra men är helt oacceptabelt. Hade detta varit innan Liams kastrering så hade han gått in med en helt annan attityd men nu var det bara nyfikenhet och lek, fast med en riesens framfusighet. Skulle aldrig ha kopplat dem utan istället haft dem lösa och bara kört förbi så hade det gått bättre. Nåväl.

I morse var det soligt och nollgradigt men nu har temperaturen klättrat uppåt. Dock ska jag spendera ett par timmar på jobbet mer bl.a. brandövning. Men sen ska jag och doggisarna ut i värmen!