Igår var det dags för att testa lite drag med Timmie. Efter lite över 9 veckor med vila så var det en superglad Timpa som studsade runt med dragselen på sig 🙂 Under dessa 9 veckor så har han dock inte bara legat i soffan. De första veckorna så var det bara skogspromenader som gällde samt skritt-träning, sen simmade han 2 ggr i veckan i 5 veckor och sen började vi köra igång med lite lugn löskörning med ATV’n. Men igår var första gången med dragarbete, och det blev ett par km framför cykeln för Timmie. Ångrar att jag inte filmade. Timmie gick precis som han brukar, dvs som en dröm och var så jäkla lycklig! Ebbe fick också ett pass framför cykeln och han gick riktigt bra vilket kändes himla kul då han inte brukar gå själv. Team Spaniel jobbade och ett par km framför cykeln och då hade de Liam i släptåg, han hjälper inte till så mycket utan är mest med för att han gillar att springa lite ibland 🙂

Timmie visade inga tecken på smärta i tårna och ingen hälta under eller efter passet. Efter ett par timmars vila var han lite stel men efter att han sträckte på sig så var han precis som vanligt igen. Jag gissar på att han är lite stel och har lite träningsvärk efter draget, vilket naturligtvis inte är så konstigt.

Idag har vi kört ett blandat pass på 60 minuter. Fartintervaller på rakbana där Ebbe, Nikki och Neo fick turas om att dra medan Timmie sprang lös samt en sväng i sandgropen. Nu fick inte bara hundarna jobba utan det blev lite svettigt för mig också 🙂 Det kändes att man inte har tränat på ett tag, jobbigt men samtidigt skönt att kunna köra igång igen!

 

 

Anledningen till att träningsstarten blivit försenad var att Timmie började halta för några veckor sedan, visserligen var det bara en hälta som höll i sig i lite över ett dygn och som kanske kan berott på något annat men jag valde att ändå direkt ringa till veterinären. Där blev det genomgång av Timmie samt provtagning. Efter nån vecka fick vi resultatet av blodproven vilket var negativt för autoimmun reaktion. Det kändes väldigt skönt i och med att det betyder att det är en hel drös med sjukdomar, som kan ge smärta i tassar, som Timmie inte har 😀 Det finns dock några sjukdomar som inte visar sig på de testarna, bl.a. SLO som riesenschnauzern tyvärr är drabbad av (Vilket många dessvärre hymlar med då sjukdomen inte reggas hos SKK). Kruxet där är ju att SLO ger riktigt risiga klor och kloavlossning vilket är det tydligaste symptomet, och Timmie har inte tappat några klor och de är dessutom jättefina och starka.

Så, i dagsläget vet varken jag eller veterinären vad det är som gjort Timmie halt. Allt började ett par månader efter att han slagit av ledbandet på ena tån så kanske är det överbelastning som nu förhoppningsvis fått tid nog att läka ut. Nåväl, Timmie är sedan ett par veckor medicin-fri och nu har vi som sagt startat igång träningen och så får vi se hur det går helt enkelt! Att hoppas att detta är slutet på problemen tänker jag inte göra, för jag har faktiskt gett upp hoppet om en skadefri säsong, eller rättare sagt, jag har gett upp hoppet om  skadefria riesens. Otur verkar vara de skäggigas ledord och just nu har jag lessnat.