I onsdags for jag och grabbarna ner till Göteborg över dagen för att vara på farfars begravning. Lätt som en plätt tänkte jag som redan ”gråtit klart” över farfars bortgång. Tog lite kort, sermonin började – allt lugnt. Tills dess att min lillebror läste ett par rader som beskrev hur mycket farfar betyder för oss barnbarn, en dikt och sedan låten från Gladiator ”Now we are free” – villket passade väldigt bra eftersom jag anser att Farfar är just det nu – Fri! Men tack och hej, under det talet öppnades Niagarafallet a la AC!
Vackert var det iallefall och någon dag ska jag berätta för er hur underbar och speciell min farfar var, först måste jag dock komma till punkten där jag kan tänka på honom utan att dränka tangenterna.
Åkte direkt från begravningen och mottagningen, eller vad det nu kallas, till Årjäng där klippning av matte samt hundträning stod på schemat! Bitövningar för lill-skägget och premiär i uppletanderutan:
Timmie: tam-tam-tam, åh en pinne! tam-tam-tam, Åh BAJS!!! Tam-tam-tam, wtf, en vante….?
Matte: BRA Timmie
Timmie: ÅH HERREGUD!! EN VANTE!!
Nåja, han kom ju in med stor entusiasm 😉 Mr Skägg fick träna lydnad, var ganska tyst och hade inställningen ”som en boll kommer jag tillbaks till dig, som en boll!” Söt hund det där, Jack Russell på 40 kg 😀 Neo, borde plocka tävlingspoäng enbart för att han är söt, skötte sig fint och fixade sin tredje budföring ever galant! Timmie fick även köra lite lydnad med massor av störning och en sak är ju klart, den andra hundens färdigheter symboliserar den första hundens brister! Liam fick inte så mycket störningsträning som valp, och resultatet har ju blivit där efter, därav denna fokus på att klara störningar på Timmie.
Jag och Fru uppfödare tog oss en skogspromenad med alla vovvarna, gött för dem att få härja lite! Alla utom Liam dvs som gick bakom eller precis framför mig i nästan två timmar. Varför? Jazzi viftade på svansen åt honom :O
Om det inte vore för det faktum att Liam mer än gärna försöker sätta på yngre och äldre svarta hanar så hade jag trott att han var homofob med tanke på hans reaktion på Jazzis kontakt! I fyra år så har Liam älskat Jazzi och gjort allt för att fjäska med honom, medan Jazzi alltid tyckt att den där Liam är bra jobbig. Men inte igår alltså, då viftade Jazzi på svansen åt Liam och Liam svara med att se helt förvirrad ut och ansåg att det nu är bäst att hålla sig långt ifrån Jazzi som möjligt, även om det innebär att gå bakom matte igenom skogen!
Funny fjäskar för en något irriterad Liam!
Jazzi, Tharrax, Funny, Liam, en-icke-foto-gillande-Timmie och Neo!
Mer bilder finns i galleriet!
Usch vad tråkigt med begravning, men skönt att den var fin. Och det brukar ju kännas som ett avslut så man kan gå vidare. Men jag undrar om man kan gå på begravning utan att gråta, inte jag i alla fall.
Usch, beklagar verkligen! 🙁 Det tar ett bra tag innan man orkar och klarar av att tänka på alla glada stunder utan att hjärtat ska krossas. :/ Min morfar gick bort i maj förra året och ibland känns det som att det aldrig slutar att göra ont – men nu går det att prata om honom och alla minnen åtminstone. 🙂
(Underbara bilder som vanligt!)
Härlig bild.
Beklagar verkligen. Begravningar är tuffa… 🙁
Det blev ett sorgligt slut för min Billy i måndags…. han fick tyvärr somna in efter att det upptäcktes att höft och båda knäna var paj. Det var för mycket ansåg ortopeden för att han någonsin skulle få ett OK liv.
Det var hemskt att behöva ta ett sånt beslut, speciellt när han var så ung… men vi kommer aldrig glömma honom … den saken är klar. Han var helt underbar på alla sätt & vis.
ÖNskar dig en bra helg!
Kram Lina
Jag beklagar sorgen efter din farfar.
Kram från Alingsås
Tam-tam-tam hahaha:) Härligt att det gick så bra!
Begravningar är det värsta jag vet, även om det inte är någon närstående. Vackra bilder, skönt att du fick ett fint farväl.