Åka hemifrån kl 4 och köra 30 mil enkel väg för att sedan tävla med en hund som man vet att man inte vinner med. Ja. Inte min vanliga melodi, men nu har vi testat det 🙂 och på köpet fick jag Nikki tävlad samt försökt delat med mig av mitt tänk och tips gällande draginlärning till två nyfikna.

Idag var vi alltså i Stockholm på Velamsundsdraget. Då Timmie fortfarande har karens efter Rimadylen så fick han inte tävla. Svansen är helt läkt och han har inte ont utan är helt som vanligt men regler är regler 🙂 istället fick Neo köra cykelklassen. Neo var ganska så taggad men gjorde som han brukar göra när han går själv, gör en bra start för att sedan dra ner på tempot i 1 km för att sen dra riktigt bra. Vet inte varför han gör så, jag är noga med att värma upp honom. Men han är ingen bra singelhund helt enkelt utan behöver stöd för att kunna göra en riktigt bra prestation.

I slutet av första varvet cyklade vi ikapp ett ekipage som hade startat ett par minuter före oss, och det syntes tydligt att hunden inte var fokuserad. Vi körde förbi och naturligtvis fick hunden då fart och kom ikapp oss för att sedan ”dö” och blocka vägen. Så höll vi på i över 2 km. Något frustrerande att först få bromsa ner Neo, vänta på en lucka, sen köra förbi bara för att få ekipaget i rumpan och sedan framför oss, blockerandes igen. Det var absolut inget otrevlig stämning, hundarna brydde sig inte om varandra men tävlingsmänniskan i mig tycker det är lite jobbigt att bli blockerad gång på gång. Det blev inte bättre av att Neo också tyckte att den andra föraren var otäck i sin ton till sin hund, vilket hon inte var men hon körde mer ”brukshundsspråk” när hon pratade med sin hund men Neo har ju inte så bra erfarenheter av omkörningar sedan tidigare tyvärr och tyckte därför det var obehagligt varje gång föraren kom i jämsides med honom. Men det var ändå en glad liten spaniel som sprang in i mål och som blev ännu gladare när han fick dra till bilen utan något annat ekipage hack i häl 😉 han skulle dock behöva träna på varvningar i målområdet inför höstens tävlingar, vilken tur att vi har ett kort motionsspår här i Molkom som vi kan harva runt på!

Nikki fick göra sin tävlingsdebut med Millan då jag inte klarar av att springa så bra. Målet med Nikkis lopp var inte att få nån bra tid utan att ge henne en bra upplevelse samt börja samla på henne erfarenheter. Millan och Nikki kämpade på bra och det lät som om det hade gått bra. En del slipning krävs på Fröken Nikkis starter och hon behöver mängdträning för att orka behålla fokuset men hon är faktiskt bara 15 månader så jag är väldigt nöjd! Tack Millan för att du tävlade med Nikki 🙂

Efter att alla tävlande hade kommit i mål så passade jag på att köra Timmie. fasiken va kul det är att köra den hunden! Vi är så jäkligt samspelta och jag lägger upp min strategi längs med banan helt automatiskt med Timmie. Till exempel i backarna så vet jag exakt vilken växel jag behöver gå till för att klara av den på bästa sätt med Timmie framför mig, utan minsta tvivel. Med Neo så vart det väldigt hackigt 😉 Stackarn, behöva släpa på mig i 4,4 km 😀 Jag och Tim körde samma sträcka som tävlingsbanan och körde då 5 minuter snabbare än vad jag och Neo gjorde. Och den tiden var inklusive 2 stopp där folk hade dålig koll på sina hundar så ja, det går lite fortare med riesen 😉 vi avslutade loppet med att köra igenom målområdet, ner till parkeringen och till bilen i full fart med hundar och folk lite överallt. Och Timmie bara kör, och är så himla lätt styrd. Fullt ös men samtidigt full koncentration och samarbete! Det är just det jag älskar med sporten och med den hunden <3 Förutom tävlingen så hade jag en liten teorilektion med två nyfikna B-hundsförare som jag naturligtvis tycker ska köra drag med sina jyckar! Det blev en del prat, diskussioner samt kläm, känn och testning av utrustning innan jag och jyckarna körde hemåt igen. Nu sussar de körda hundarna gott medan Ebbe och Liam snällt får finna sig i att detta blev en göra-ingenting-dag för dem 🙂

Tack Värmdö Bk för en grym tävling!