Tanken med Neo när jag skaffade honom var att jag skulle lära mig mer om spanieljakten, och för att lära sig mer om spanieljakten så behöver man en jaktspaniel. På grund av hur Neo var när han kom till mig så har ju mycket av tiden fått läggas på att få honom att fungera min vardag och mindre tid har lagts på jaktträning. Men nu i helgen var det äntligen dags för min och Neos första jaktkurs 😀 En kurs som SSRK hållt med instruktörerna Maria Trogen och Annikken Aagaard!

För er som inte vet så jobbar en spaniel före och efter skottet, alltså att arbeta före skottet betyder att den ska söka upp viltet, stöta det, och sedan efter skottet apportera in detta till föraren. Mellan momentet stöta upp fågeln från marken och apportera den ingår även stadga, alltså om hunden hittar en hare så ska den få fart på haren för att sedan stanna så att skytten kan skjuta och sen apportera in. Att det inte är helt lätt att få stopp på en hund som precis sprungit på en hare är inte helt lätt. Kursen var uppdelad i sök och apportering och Neo har tränat en del på apporteringen eftersom det är den biten av jakten som jag haft kunskap om. Vi har gjort lite sökarbete och tränat en del stadga men utan jaktmarker, viltrika marker eller kunskap så har det inte blivit så mycket träning på just det.

I lördags när vi skulle träna på själva sökmomentet så visste inte Neo vad som förväntades av honom. Han tittade lite på mig, tittade på publiken, sprang lite, frågade om lov och sprang lite till. Fick kommentaren ”din hund är lite för lydig” (TVÅ gånger inom loppet av en vecka – helt oooootroligt!) för att han frågade om lov hela tiden. Inte så konstigt egentligen då han, iallefall hos mig, aldrig haft kontakt med fågel och dessutom inte har någon som helst förväntan på att få jaga i skogen. På söndagen var därför planen att låta honom få fågelkontakt och ”tända” honom. Om man säger så här, in i garderoben gick en vanlig kille fast med en liten dragning till rosa nagelack. Ut ur gardebroben kliver en full fjädrad Babben-Larsson! Herregud! Ett möte med en fasantupp fick min lugna och väldigt lydiga cocker till att likna ett rabiat monster som intensivt sonderade vinden efter nya offer för att släcka sin blodtörst så fort han kom ur bilen – Helloooo Clarice…  Söndagens kommentar var ”det är tur att du är van att dressera riesenschnauzers”. Den säger väl allt?

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; Han är inte så söt som han ser ut,bakom varje öra så sitter det en liten djävul! Men om jag ska vara helt ärlig, jag försöker hellre styra en ferrari än att trimma en volvo! Kraschar vi så kraschar vi men fasiken va kul vi ska ha på vägen – mohahahaa!

Så, Neo har alltså fått bejaka sitt arv medan jag har fått lära mig hur jag ska styra det där arvet. Jag hoppas att jag får tillfälle att få fler kurser för Maria och Annikken eftersom jag gillade deras tänk kring jaktträning och hundträning överlag samt deras förmåga att alltid anpassa övningarna så att alla hundarna lyckades och gick där ifrån med en positiv minnesbild. Fick med mig mycket tankar och idéer om både det ena och det andra, sånt som kan användas inom jakten men även inom andra områden. Vi har ju långt kvar innan det är dags för något jaktprov men nu ser jag iallefall en stig som vi kan börja gå på emot vårt mål.

Liam tyckte att det här med jaktkurs var ungefär så här kul:

Varför ligga i det stora baksätet när man kan sitta på den lilla förarplatsen?